I SN igår kunde man läsa om en hel del av det jag har tagit upp på bloggen de senaste dagarna. USA backar upp Israel med 30 miljoner dollar. Våldtäkterna ökar. Flera fall av oprovocerat våld. Män slår kvinnor.

     Och det är en vanlig vardag. Som vilken jävla vardag som helst.

     Svenssons äter ostmackefrukost och blandar stark oboy.

     Är vi maktlösa eller är vanmakten bara ett behagligt försvar för att rättfärdiga att man läser, bläddrar vidare och inte tar in?

     Hur påverkar det ständiga flödet av informationsbombardemang oss? Stänger vi av empatin och satsar på dess apatiska motpol? För det är jobbigt att höja på ögonbrynen och inse vad som döljer sig bakom orden.

     Massmedia förför oss med enkla subtila medel.

     För bakom lösnummersäljande rubriker, bakom små sammansatta ord som bildar korta notiser, bakom journalisters torra objektivitet (som egentligen är en västvärldens subjektivitet av vad som är objektivt) döljer sig hela tiden verkligheten. Full av företeelser fjärran från den värld vi lever i.

     Ibland påminns man av att det finns andra sanningar än bara det ögat ser eller vill se.

     Min alibivärld är liten.

     Jag varskos det när jag läser om andra människor. Jag vill veta. Jag vill förstå. Det är påfrestande och slitsamt men det är nödvändigt att vidga sina horisonter. Låta medvetenheten förflytta skygglapparna centimeter för centimeter och släppa in periferin.

    Jag vill att min alibivärld ska bli större.

    Vad annars kan man göra?

    Välgörenhet räcker kanske en bit men det är aldrig hela lösningen. Det är vi för snåla för. ´

    Jag tror att man genom att vara kritisk till det man läser och försöka se bakom orden, meningarna och rubrikerna och där finna vad det verkligen står att läsa om kan man bidra mer än att skänka en guldtia då och då.

   Vad innebär det jag faktiskt läser?

    Endast på det sättet kan medvetenheten ta oss till en empatisk nivå där vi bryr oss om varandra tillräckligt för att med eniga strupar säga ifrån när USA öppet sponsrar en grym ockupation av ett helt folk. Eller tillräckligt för att rättsväsendet skulle förbättras i våldtäktsfall (inte fria två stureplansstekare som har lite ”kul med sin gänghora” t ex.). Eller tillräckligt för att få ett helt hav med människor att aldrig acceptera våld i någon form och så fort minsta tillstymmelse till ett knytnävsslag finns reagerar sju människor och går i mellan.