Svetten porlade längs det trötta ansiktet. Svett och slit, arbete i sin mest karakteristiska form.

    2000-talet är den tid då slaveriet återinfördes i ny skepnad. Må hända att det skedde några år tidigare. Det exakta årtalet är egentligen ovidkommande.

     Det är med fullaste förståelse man ser var och varannan starta eget idag. Det är enda chansen att inte drunkna i ett lånat blåställ med fabrikens logotyp på bröstet. Visserligen inget fel i det. Farfar dog med handen på loggan.

     Men nu för tiden kräver jobbet allt av en samtidigt som man inte får kräva något tillbaka. Den typen av relationer är ohälsosamma.

    Det är inte värdigt en människa.

    Just därför infinner sig med jämna mellanrum längtan till att skapa något eget, kanske ett bokcafé eller en skivaffär med gamla hiphop-tolvor. Ja, bara för att basa över sitt eget alltså. Dessvärre förbrukas den mesta av min energi på arbete och om den inte skulle förbli där skulle jag få sparken.

    Och får jag sparken har jag praktiskt taget inga resurser att starta eget för. Då skulle jag förmodligen som så många andra supa mig full och undvika att nyktra till.

   Denna applicering av ekorrhjulet på arbetslivet, det har de lyckats bra med, arbetsgivarna, och jag tror att alla springer för glatta livet. För vem vill vara utanför systemets privilegierade ramar?

    Hellre slav än ingenting alls?