Bland tusentals tankar:

    Jag gillar inte det vida och på samma gång begränsande begreppet gräns.

    Det låter lika instängt som det de facto är. Tillika låter det föråldrat i tider av stor social rörlighet. Föråldrat också på grund av att man ibland undrar vem som har dragit dessa gränser?

    Vem har avgränsat oss?

    Är det långt tillbaka till dåtidens makthavare som har bestämt var skiljelinjer ska dras? Om fallet förefaller vara på det viset undrar jag hur mycket demokrati som fanns när besluten fattades. Hur mycket klokhet, sympati och kunskap hade dessa beslutsfattare?

     Var det inte dem som mördade den gode jesus?

     Visste de att jorden var rund?

     Jag vet, varje beslut, varje händelse bör förstås utifrån sin unika kontext. Om inte många år kommer människor att skaka på huvuden över våra beslut. Men förstå då också att jag i detta nu inte kan låta bli att skaka på mitt huvud. 

     Jag kan inte komma ifrån att det i många avseenden känns som om man fötts för sent. Det finns redan så mycket förutbestämt.

    Gränser, samhällsstrukturer, normer och gjutna mallar att följa:

    Flicka- Pojke

    Kvinna- Man

    Hustru- Make

    Mamma- Pappa

    Lärare- Elev

    Och långt vidare. Oändligt med roller som bör spelas enligt det färdigskrivna manuset. Glöm improvisationsteater. Läs och lär dig dina repliker av omgivningen som regisserar med sträng hand utefter det uråldriga manuset.

    Lev upp till förväntningarna.

    Håll dig inom ramarna.

    Gör som alla andra gör.

    Var en bra hustru! En god man! Det finns cementerade uppfattningar och innebörder i begreppen hustru och man. Ta bort dem. Dessa dåraktiga, ordninggjorda mallar som vi följer. Inte undra på alla skiljsmässor.

     Hur kan det komma sig att alla vet vad som väntar i ett äktenskap redan innan man har förenats i ett?

     Är det sunt?

David - vill skapa nya ord och meningar