Svetten porlade längs det trötta ansiktet. Svett och slit, arbete i sin mest karakteristiska form.

    2000-talet är den tid då slaveriet återinfördes i ny skepnad. Må hända att det skedde några år tidigare. Det exakta årtalet är egentligen ovidkommande.

     Det är med fullaste förståelse man ser var och varannan starta eget idag. Det är enda chansen att inte drunkna i ett lånat blåställ med fabrikens logotyp på bröstet. Visserligen inget fel i det. Farfar dog med handen på loggan.

     Men nu för tiden kräver jobbet allt av en samtidigt som man inte får kräva något tillbaka. Den typen av relationer är ohälsosamma.

    Det är inte värdigt en människa.

    Just därför infinner sig med jämna mellanrum längtan till att skapa något eget, kanske ett bokcafé eller en skivaffär med gamla hiphop-tolvor. Ja, bara för att basa över sitt eget alltså. Dessvärre förbrukas den mesta av min energi på arbete och om den inte skulle förbli där skulle jag få sparken.

    Och får jag sparken har jag praktiskt taget inga resurser att starta eget för. Då skulle jag förmodligen som så många andra supa mig full och undvika att nyktra till.

   Denna applicering av ekorrhjulet på arbetslivet, det har de lyckats bra med, arbetsgivarna, och jag tror att alla springer för glatta livet. För vem vill vara utanför systemets privilegierade ramar?

    Hellre slav än ingenting alls?

 

Totte

18 juli 2007 09:53

http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,1121819,00.html

vet inte men denna ide kanns igen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...