Det är inte konstigt att människor missförstår varandra. Om man ska vara ärlig, och det tycker jag att man ska vara, sker det missförstånd inom en mängd olika dimensioner. Från samboparet som hade glömt köpa mellanmjölk när de storhandlade på coop till länder med infekterande inbördeskrig där parterna aldrig tycks förstå varandra. Och däremellan är det inget tomrum, inget vakuum, utan en drös med stora och små missar i kommunikationen. Det är som om missförstånd är en del av den mänskliga naturen. Kan det vara så?

    Det är inte konstigt att människor missförstår varandra.

    Inte i dessa tider.

    Inte när vi går mot en mer jagcentrerad värld. Dess orsak kan jag spekulera kring men inte på något sätt veta.  

    Vi ser tecken överallt; företagsklimat, arbetsförhållanden, en mer högerorienterad politik i stora delar av europa, profitjagandet, urholkningen av medmänskliga värden (solidaritet, gemenskap, lojalitet osv osv), mer prat och mindre lyhördhet, mindre medvetenhet om sitt eget varande och sin egen funktion.

    I en jagcentrerad värld blir den empatiska förmågan inte lika viktigt. Man behöver inte sätta sig in andra människors situationer i samma utsträckning.

     Det räcker med sig själv.

     Det räcker med sin egen tolkning, sin egen subjektivitet, för att anse sig ha förstått läget.

    Eller ha förstått vad som sades när man stod i kyldisken och pratade om vem som skulle hämta mjölken.

-------

Kolla in farsans blogg: think.bloggagratis.se

Där skriver han kortfattat om sina små, små iakttagelser av omvärlden på ett tänkvärt sätt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...