En hand ligger och stryker min nacke medan jag leker lekar med tangentbord. Jag har skrivit det förut och jag kan upprepa det hur många gånger som helst; så jag upprepar: jag gillar ljudet av tangenter som trycks ner. Inbillar mig att ljuden kommer från fingrars beröring av gammeldags skrivmaskin.

   En skrivmaskin där smattrandet är vackra operetter i örongångar.

   Där varje opera är ljud av tillblivande ord. Varje kreatör skapar sin musik med flyhänta ackordskiftningar, med känsliga penselvispningar över naken sträv målarduk, med starka vackra tåspetsar i en arabesque eller med förförande bokstavskombinationer.

    Det är det jag låtsas att jag gör: bildar musik med ord.

    Nästan lite på måfå för jag vet inte riktigt var jag är på väg, var jag ska hamna, men det är inte heller målet som är väsentligt, som Karin Boye diktar, det är vägen dit.

    Det smattrar när jag lägger fram den väg jag med lätta fötter ska vandra på för att nå målet.

     Väl där finns ingen slutgiltighet utan bara nya vägar att skapa.

     kan jag med handen mot hjärta avslöja att jag tror att varenda mikroskopisk atom i min blekhet redan förutbestämt åt vilket håll jag kommer gå (trots det jag nyss skrev). Redan förutbestämt vilka nedslag mot laptopen mina trassliga nervceller kommer kommunicera till min hjärna att utföra. Fingrar lyder order som underordnade amerikanska soldater i ett krig som inte är ett krig. Åt vilket håll jag kommer gå? Vilka tangenter som kommer bilda musik?

     Du.

     Dej.

     Din.

     Väg.

     Mål.

     Mening.

     Det är kortheter som förklarar storheter som finns i kortheten som jag ibland med synonym benämner gumman. Jag vill smeka in min älskhet ända in i märgen på dig. Det går inte en dag utan att jag utför.. ska vi säga.. smekheter.

     Smekheter är när kärlek når trumhinnor, inre organgångar, lungor, levrar, hjärtan och skelett och med ömhet liksom åker smekheten omkring som vore det nått superduperplan från typ Independence day. Fast istället för att det gör ont när planet åker loopar och snurrar och svänger som kostigarnas kostig känns det bara bra och behagligt gott.

     Det är som en viskning som kittlar örat gånger hela multiplikationstabellen upphöjt i, ja, skyar.

     Sånt vill jag att din märg ska omslutas av. Utan att det är en make-over, för ingen bör göra om sånt som vore lönlöst att göra om, det är bara som luft runt benen som gör att man aldrig behöver undra.

     Man liksom bara vet.

     Vet

     Att man är en annan människas väg, mål, mening och det gör all skillnad.

     Du.. är all min skillnad.

     Glöm inte det. Jag vill att du ska känna det så hårt att inte ens en grav senilitet skulle tappa bort den där varma strömmen luft i kroppen. Som alltid kommer cirkulera i dig.. även om det är 76 mil mellan oss.

       Eller en kontinent.. en himmel. Eller om det skiljer ett par liv mellan oss.

 

sara

26 november 2007 21:55

du har mycket kärlek i dig lillebror!

 

Vita

27 november 2007 07:32

Vita känner igen - idag åker min varma hand i nacken 76 mil bort

http://vitabrevis.bloggagratis.se

 

» jonna

18 december 2007 16:56

gosh. du skriver helt underbart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...