Det är inte första eller sista gången gamla män eller kvinnor blir kränkta förödmjukade nerknuffade av obarmhärtiga ligister som förstör vardagar som om hela tillvaron var gjord av stryktåliga legobitar. Jag kan inte låta bli att förvånas över skeva uppfattningar och världsbilder skissade med leksakskritor.

     Senast jag skrev om ett överfall på den äldre generationen var den 9/19 och handlade om min morfar. Läs gärna: http://vardagsemigrationen.bloggagratis.se/2007/09/19/279623-pojkar-blir-man-blir-morfadrar/

     I gårdagen innan gårdagen var det min morfars syster och hennes mans (o)tur. Båda är bra bitar över 90 strecket. Han fyller med ansträngning och koncentration i 95 siffror när han uppger ålder på vårdcentralar han besöker allt oftare. Ålderdomen han bär runt på är besvärlig och klumpig som ett 720 liters akvarium som ska förflyttas från andra våningen i ett trappigt hus till nytt boende.

     För två dagar sen gav de sig ut på stan med sikte mot opersonlig stormarknad för att kylen behövde uppdateras och för att benen inte skulle stelna till. Två rollatorer bredvid varandra, ett vackert uttryck för livslång kärlek, breder ut sig på gatorna när de lämnar sin port.

     Snart möter de ett gäng med grabbar som tycker att vingligt slitna ben och sjuka hjärtan och allt vad det är inte är tillräckliga skäl för att man ska breda ut sig på gatan. Man ska väja när grabbarna kommer. Förstått? De är alla Mosesar och alla andra ska underordna sig till ett hav som delar sig.

      Eftersom 95- åriga Gösta håller starrig blick stadigt i backen och inte ser särskilt bra råkar han stötta in i en av killarna.

      En sekund senare har han inte blicken i backen längre. Han ser ingenting alls. Det är svart. Allt är borta. Den hårda knuffen och smällen när han landar på asfalten gör att han tuppar av.

       Killarna skrattar och går vidare. En legobit i golvet. Vem bryr sig?

       Igår var Gösta fortfarande så rädd att han tuppade av mitt på dan.