Åkte upp till stockholm igår för att umgås med min 7 veckor gamla systerson och hans föräldrar. Han påminner utseendemässigt på ett väldigt positivt sätt om en miniatyrhybrid av Reidar Dahlén och Buddha. Karismatisk, utan nacke, uppsvälld mage, lugn och en sån filur man inte kan sluta titta på. Jag tycker egentligen mest så för att det är kul, mindre för att det verkligen stämmer.

    Vi hängde på fik, skrev inbjudningskort, snackade med och om livsjunioren, åt middag och snackade om en massa andra saker också.

    Sen kom en dansk universitetsstuderande, samhällsvetare, på besök för att ställa frågor om trängselavgiften i stockholm. Han ville kortfattat ta reda på hur människor i och runt om stockholm ställer sig till tullarna avgifterna införandet. Detta för att få en bild, ett underlag till köpenhamns förmodade införande av trängselskatten.

    Jag är för miljövänliga attityder beteenden insikter, allt annat vore en skymf mot livet en hädelse mot sina medmänniskor, men jag är emot trängselskatten. Av den miljöpsykologiska orsaken att jag tror mer på positiva incitament än negativa diton när det handlar om miljö och individ.

      Incitament är en anledning för att handla på ett visst sätt. Det tydligaste exempelt är att man får lön för att arbeta. För att nämna exempel på negativa sådana: trängselskatter, böter vid fel sopsortering eller andra mer "framtvingade" beteenden. Positiva incitament är exempelvis billigare kollektivtrafik eller en gratis prova-på-månad med busstrafiken (som givetvis måste öka linjetrafiken då), miljöbilar som premieras eller man får några ören för varje pantburk man återvinner. Mycket förenklat, och må hända en aning missvisande, kan man säga att det rör sig om en variant av bestraffning och/eller belöning.

     Det har visat sig, och talar för viss del för sig själv, att vid s k negativa införanden ändrar människor beteendet till viss del men inte attityden medan positiva införanden ger både det önskvärda beteendet och en ihållande attityd. Ett motiverat istället för tvunget val tror jag ger en större effekt i långa loppet.

     Incitament som påverkar attityden möjliggör att i vissa gråzoniga situationer välja det miljövänliga alternativet, enligt min tro. En tro jag har trots att viss forskning på senare tid har lyft fram att vardagsbeteende ändras beroende på situation snarare än värdering/attityd. Jag köper situationens betydelse men hävdar att en stark attityd bidrar till att värdera sitt handlande (annorlunda?) i den specifika situationen.

      Jmf: Lite som min tro på att man utifrån sitt eget förhållningssätt skapar sin egen verklighet av situationer händelser känslor människor ögonblick osv. Man väljer själv hur man ser på världen. I samma anda kan attitydbegreppet kopplat till miljön förstås.

      Fortfarande luddigt. Läs tidigare inlägget Att vara eller inte vara:    http://vardagsemigrationen.bloggagratis.se/2007/10/11/311289-att-vara-eller-inte-vara/

      Jag är emellertid helt överens med forskningen i frågan om att strukturella och situationella hinder omöjliggör miljövänligt handlande. Och det är här jag menar att för att nå vad vi kan kalla hållbar beteendeförändring är attityden en viktig faktor; och därför bör resurser läggas på positiva lösningar för individen. Hinder ska tas bort, inte bli fler.

           Hur resonerar ni själva i frågan om trängselavgift?