Imorse framför fängelsefrukost, en knäckemacka och ett glas juice, bläddrade jag igenom SN. Det går rätt fort att avverka morgontidningen när ögonen bara har vaknat lite grann och hjärnan är en värre slowstarter. Hur som helst hade baksidan av tidningen dammat av och gett plats åt klassikern "Män kör bil sämre än kvinnor".

    Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om det ämnet i sig. Det är tråkigt med brummande bilar. Ändå tänkte jag nämna det som en återkoppling till det jag skrev om för nån dag sen; om hur statistik ibland inte betyder någoting, den är utan signifikans, men ändå obekymmrat används som tungvägande argument.

     "Män kör bil sämre än kvinnor"-artikeln underbyggs av ett antal olycksfall i trafiken. Nånstans över 300. Utifrån antalet olycker har man sedan räknat ut hur många kvinnor repsektive män som förorsakat dessa. Männen hade varit inblandade i en majoritet av fallen. Det var alltså grundstenarna för rubriken för påståendet för sanningen.

     Låter det relevant och trovärdigt?

     Borde inte variabeln med antal körda mil/körtid åtminstone vara inkluderad?

      Nu släpper jag siffror för ett tag för jag är matematiskt inkompetent eller impotent - det är så avtändande tråkigt.

      I stad där jag bor finns ganska många hemlösa, betydligt fler än man kan tro. Jag tänker på dem när jag tittar ut genom fönstret och beskådar ett snööverfall. Många av männen och kvinnorna människorna kommer gå ur tiden när snöflingorna inte blir uppvärmt slask på marken längre utan ersätts av isande kyla i ljusblå outfit som sprider sig som napalm över tak- golv- och vägglösa.

       Staden kan dock stolt husera med ett härbärge. Härbärget huserar dock i sin tur med blygsamma 2 rum. För att få en av platserna måste rummen intas innan klockan 21 och först till kvarn är det som gäller. Ingen som är påverkad får övernatta i rummen.

       Det är vad kommunen samhället medmänniskorna erbjuder den utslagna trion som mina ögon möter tidig otta när jag är på väg till jobb. De har övernattat i en av stadens få offentliga toaletter och är på väg ut till mardrömmen som väntar på att ta över när sömnen tar slut.

       3 vuxna kroppar har under natten trängts bland klottrade väggar, fläckigt golv som stinker urin efter alla toalettmissande strålar och kalla grader. Innan utbytande Godnatt till varandra delade de på ölburkar och haschcigarett för att undkomma tillvarons trasigheter och stunden de befinner sig i. Sen la de sig tätt tätt med armar om varandras ölmagar och med kassar innehållande alla deras ägodelar som huvudkuddar.

        När jag möter trion på morgonen välkomnas de av en ny dag och efter den kommer nya napalmdroppande nätter att överleva i skyddsrum trappuppgångar toaletter varsomhelst.

       Jag ser snön falla och tittar på termometer.