Blev idag väckt av en telefonsamtalande rektor, från en skola där jag tidigare i somras sökte tjänsten som kurator. Nu undrade han om jag eventuellt kunde ta ett idrottslärarvikariat från och med måndag. Hårt som en Rocky Marciano uppercut kände jag att hur ogärna jag än vill springa runt i idrottshall kan jag inte heller gå runt sysslolös.

   Han ska återkomma på måndag.

   Hoppas chefen från det andra jobbet ringer snart och informerar om jag var vassast på arb.intervjun eller inte. Just nu är det min enda vettiga utväg från idrotthallen.

    Igår var jag och fikade på stans största galleria med trevligt sällskap. Där lade vi märket till människor runt omkring och varandra. Och summan av observerandet blev att de allra flesta av oss har en drös med underligheter för sig. T ex gick två män med paraply inomhus. Så när jag kom hem försökte jag tänka på några av mina egna märkliga förehavanden:

     1) När jag fikar micrar jag alltid chockladbollar för att få de mjukare och godare.

      2) Jag brukar stundom dansa breakdance utan att kunna dansa breakdance = låtsasthug? Nja, skulle snarare beskriva det som ett parodinummer på min oförmåga.

     3) Att be om en vägbeskrivning av mig är fullkomligt meningslöst då jag aldrig har lyckats lotsa någon till rätt adress. Det gäller andra områden också, jag har en spretig tendens att komma på andra förklaringar mitt i förklaringen.

      4) Jag är rädd för duvor som strövar på gator och torg och t-central. Får en obehaglig rysning längs ryggraden varje gång jag ser dessa fredens symboler. Tror att de ska attackera min hälsena. Det medför att jag går omvägar vid möten.

      5) Är rädd för igelkottar också. Igelkottar och fåglar (speciellt duvor som sagt) toppar listan över de djur/insekter/kryp som genererar mest obehagskänslor i mig.

      Efter att ha light-rannsakat mig själv kan jag inte låta bli att undra vad andra människor har för lustigheter/egenheter för sig?