Kanske kommer jag snart att vara arbetsfast och inte längre vara lös från arbete. Igår spenderade jag nämligen två timmar med att träffa människor som jag skulle få att fatta tycke för mig. Se potential och arbetskraft i den manliga kostymen jag oundvikligen bär runt på. Den är för övrigt en kombo av blek, fräknig och rödlätt. Arbetsintervjun gick bra. Bra på så sätt att jag var jag. Vilket låter som en självklarhet, fast missta inte ljuden med verkligheten. Ibland blir människor främlingar till sina egna Jag i ovana sammanhang.

     När jag är arbetslös finns tid över till annat. Läsa. Böcker. Tidningar. Och annat.

     I lördags läste jag en ledare i Sörmlands nyheter om rättegången mot Stureplansprofilerna. Den som vill kan själv läsa den här: http://www.sn.se/parser.php?sect1=117§2=175&id=178977  

      Visst stödjer jag den demokratiska devisen att hellre fria än fälla som skribent Sanna Rayman framhävdar. Våldtäktsfall är otvivelaktigen svåra att handskas med. Hur bevisar man en våldtäkt om andra parten hävdar att det handlade om sex? Att bevisningen är avgörande för att oskyldiga ska förbli oskyldiga är tydlig. Så. Ja, klart jag backar upp hennes "hellre fria".

       Det som stör mig med texten är hennes argumentation. Hur hon lägger över skulden för det som hände på tjejen:

        "Problematiken i Stureplans­målet ­består i att kvinnan redan tidigare haft ­dominant sex med våldsinslag med de två männen".

        Okej. Med några lätta tangentnedslag gör Sanna Rayman kvinnan till problemet. Vilket redan allt för många gör. Klädsel, alkoholmängd, tidigare sexuell erfarenhet och andra liknande faktorer hos kvinnan spelar för stor roll. Hennes blåmärken, hennes smärta, hennes värk, hennes sönderslagna tillvaro har hon alltså själv åstadkommit. Hon har sig själv att skylla. Ty har man knullat med någon tidigare spelar inte ett Nej någon roll.

         Så när tjejen låg där och inte ville ha en fjärrkontroll inuti sin kropp spelade det liksom ingen roll. Hon hade haft sex förut. Hon hade sex nu. Sanna Rayman säger att då är det försent..

         Jag hävdar motsatsen varje dag i veckan.

         Ett nej är ett nej är ett nej är ett nej.

         "Problemet är att hon har haft sex med männen tidigare". Jag är nära att stycka sönder den meningen, så ogenomtänkt är den. Med den meningen ställer sig Rayman bakom den vanligaste formen av våldtäkter: de i det egna hemmet. Av den egna maken. Av hustrumisshandlaren. Av ex-maken. De har ju haft sex förut. Då vill man alltså per automatik alltid? Eller hur har hon resonerat? Jag begriper inte.

      "Vid förhöret med henne i hov­rätten häromdagen antydde hon dock att denna variant av sex inte så mycket var hennes egen läggning, hon 'gjorde det för att göra dem nöjda och för att tillfredsställa dem, aldrig mig'.Det är sorgligt att höra. En ung kvinna har av en eller annan anledning gått emot sig själv och gjort saker hon inte velat – flera gånger om".

        Sorgligt? Ja. Men också en ganska vanlig bild i många människors liv. Kanske inte i den utsträckningen eller med den typen av dominant sex. Alla är vi olika. I sexuella sammanhang handlar det oftast om att tillfredställa varandra och ibland gör man avkall på den egna viljan, de egna önskningarna, för att gå sin partner(s) till mötes.

          Och varför vänder vi inte på resonemanget? Måste alltid kvinnan ifrågasättas; varför gjorde hon si eller varför gjorde hon så. Männen då?

          Om männens sexualitet är så dominerande, med så mycket våldsinslag, varför kan vi då inte säga att linjen onekligen är hårfin till att köra över den underkastade?

         "Det är omöjligt för oss att säga säkert om killarna visste att just den här gången ville tjejen inte ha den här sortens sex".

         Det är omöjligt för oss att säga säkert om tjejen visste att just den här gången ville männen ta det ett steg längre. Hon säger i efterhand att hon inte ville ha den sortens sex. Att hon sa Nej. Att hon grät. Att hon hade ont. Om det stämmer (även om det inte håller i rätten) borde väl männen ha förstått de signalerna?

         Det jag verkligen ogillar i fallet är kvinnosynen. Och när den fortsätter spridas i tidningarna blir man än mer upprörd. Sanna Rayman avslutar iskallt:

           "Störst insats för tjejen hade demon­stranterna utanför Stockholms tingsrätt därför gjort om de till exempel samlade ihop pengar så att tjejen fick råd med riktigt bra terapi".

Tidigare inlägg på denna blogg om stureplansfallet går att läsa på följande adresser:

Från 24/8, Drinkluder och drinktorskar;

http://vardagsemigrationen.bloggagratis.se/2007/08/24/245721-drinkluder-och-drinktorskar/

Från 6/8, Våldtagen;

http://vardagsemigrationen.bloggagratis.se/2007/08/06/224118-valdtagen/