Dag har ersatts av kväll. Och det är inget märkvärdigt, fast ändå värt att lägga märket till. Kvällen varar sin stund trogen och sen breder natten beslutsamt ut sig över vidsträckt stad. Innan natten tar över sitt sena skift och låter kvällen ta igen sig med återhämtande vila ska tid fyllas.

    Mina kommande timmar är hängivna åt ord. Några kommer stå uppställda som soldater i givakt på flimrande skärm i den här formen. Andra ord kommer lägga sig tillbakalutade med händerna bakom huvudet och ett grässtrå i mungipan och vänta på sin tur att få synas.

    Först kom morgonen och då sov jag gott.

    Därefter kom dagen och om jag leker med tiden som vore den endast ord i blogg och om jag då kunde se mig om och syna tidigare tidpunkt skulle jag skriva:

    Jag ser ett IKEA-bord i mörkbrunt träslag som är övertäckt av a-4 ark, stenciler, utskrifter, bokuppslag, kollegieblock och pennor. Vid ena änden sitter jag med frukostsmörgås i hand. Och om jag från min sida av bordet ser tvärsöver (nu låter det som om bordet skulle vara sju meter långt och om jag säger att det är så långt är det en överdrift: Det är så långt.) kan jag med stor möda fästa nyvaken blick på min fästmö som knappt sticker upp vid bordskanten (nu låter det som om jag överdriver hennes litenhet. Det gör jag inte.).

    Hon gnuggar sig i hårbotten av studiernas krävande ansträgning som varenda student dagligen gör runt om i avlångt land.

    Jag vet vad hon håller på med. Det är intressanta grejer. Hon har skrivit ut tre artiklar från en lokal tidning. Alla avhandlar skildringar om ett specifikt miljonprogramsområde.

   Forskarfakta: Medvetet gjorde hon ett selektivt urval där alla artiklar som behandlade kriminalitet togs bort. Det var ganska många; när hon artikelsökte fick hon fram ungefär 2 av 50 artiklar som inte återkopplade till brottslighet. Hur representativ den bilden är låter jag var och en fundera vidare på. I det här sammanhanget nöjer jag mig med att konstatera att dessa bortselekterade artiklar sannolikt hade gjort uppgiften betydligt enklare att utföra. Men utmaningen låg i att ta något närmare, som man kanske kan kalla det maskerade vardagliga talet om bostadsområdet och indirekt alla som bor där.

    Hon ska genomföra en analys av språk och text för att se vad som döljs bakom de vardagliga formuleringarna som når ut till brevlådor med efternamnen johansson, abbot, te tsung och veradottir.

    Vi diskuterar mycket. Vrider och vänder. Hon låter mig vara med på litet hörn där och ett annat litet hörn nån annanstans. Och hon berättar om hur hon bryter ner varje artikel till små fragment och därefter kan ett annat pussel läggas. Slutsatserna är många och hon är inte där än. Fast vägen till målet är nog så viktig och givande.

    En metod hon använder är att göra s k associationskedjer som utgår från de nyckelord journalisten beskriver området med. Många ord är av stämplande karaktär och skapar bilder i huvudet.

    Jag var själv testperson och associerade exempelvis nyckelordet ovanlig på följande sätt: speciell, udda, egna, egen, annorlunda, utstickande, särskilt, stigmatisering, mobbning, ideal, normer, värderingar, defintioner.

     Kontentan är att med små nyanser i språket döljs mentala bilder som sätter gränser för identitet och handlingsutrymme eftersom att orden blir morgonkaffets sanningar. Ett ord, en bild, en sanning.

     Innan jag nämner effekter kan man själv grubbla på vem som skriver det där ordet? Vem som skildrar vem? Varför just de ska skildra dem? Vems verklighet och sanning blir det då vi lever efter?

      Man kan helt enkelt påstå att i den lokala morgontidning skriven av svensk medelklass står en version om en verklighet skildrad av en grupp som får stå som normbildare. Den versionen är sann men man får inte glömma bort att det finns flera versioner som kan ge ett större spektrum över den svåröverblickade verkligheten.

     När allt ställs på sin spets: vem har ensamrätten till makten att komma till tals medan övriga blir åhörare. Det tolkningsföreträdet bör ifrågasättas varje dag i veckan.

     Hur skulle din associationskedja på nyckelbegreppet sociala problem se ut och vilka mentala bilder framkallar det?

 David - läser morgontidningen med kritiska ögon i morgonbitti