Ibland blir man rädd för personer man egentligen inte känner. Trots det är det som om man känner de allt för väl. Tankar, ord och envishet klär upp den kropp som innefattar dem och gör de mer närvarande. Mer bekanta. 

    Är det en egenskap jag värdesätter högt, uppskattningsvis hamnar den på topp tre listan, så är det öppenhet. Kontraegenskapen blir trångsynthet.

I trångsyntheten frodas livsfarliga ting, som t ex fördomar. 

    Sidospår: Jag har människor i min närhet som säger "att jag har överlevt tack vare mina fördomar". Det är i mina ögon evas jävla ormäpple (alltså frukten) av egoism. Bullshit. För hur många människor dör inte varje dag p g a fördomar? Hur många får inte sina levnadsutrymmen krympta för att det finns människor som tycker sig ha rätten att definiera och stigmatisera? Jag tänker på den ständiga hotbilden mot invandrare, homosexuella och alla andra som inte beter sig efter gängse normer som ständigt finns. Gå en dag i deras skor, vill man säga till dessa fördomsfulheter.   

    Jag tappar alltid den röda tråden.

Just det. Människor man inte känner men ändå vet vilka dem är. Det finns en jävla Tommy- boy som jag stör mig på. Jag vet två saker om honom.

      1) Han gillar att skriva insändare i SN.

      2) Han representerar trångsyntheten i sin värsta form.

 Och om han vore en amerikansk västkust rappare skulle vi ha beef. Fo real.

     Vi har en liten historia ihop i den lokala dagspressen. Han skrev om islam och arabvärlden. Jag och min kärlek i livet, Emelie, tyckte att han korsade en gräns och responderade. Han publicerades igen. Vi skrev ett långt svar, det var för långt enligt redaktionen. Jag och Emelie tyckte (och tycker fortfarande) att det var ett alldeles för viktigt ämne för att korta ner texten och lade ner stridsyxan. 

    Vad händer? Snubben svingar yxan igen. Idag har han skrivit den sjuttonde värsta propagandan sedan en viss nazistisk sympatisör från tyskland härjade för några nävar år sedan.

    Jag tycker det är oroväckande att han sitter bakom sitt gamla ekskrivbord med sina nedsmutsade fördomar, som han spär på varje dag genom att ta till sig allt negativt som en svamp, och sprider skiten i dagspressen. I synnerhet när det är ett år där Sverigedemokraterna avancerar sina positioner i landet.

    Klockan är mycket. Kärleken väntar. 

Ett ämne att återkomma till. Håll till godo.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...