Över det av smörgåsen nersmulade köksbordet har jag Sveriges mest lästa kvällstidning framför mina sömndruckna ögon - har jobbat natt.

     Den består av mycket nonsens i en tid där mycket viktiga saker händer. Kanske inte alltid hemmavid, lokalt eller inrikes. Ibland sker det saker bortom både tid och rum. Det är svårare att greppa då men det påminner om att det finns en fortsättning efter horisonten.

     Det spelar ingen roll vad som händer – nonsensdelen förblir störst i tidningen.

     Jag läser aftonbladet från gårdagen denna morgon. Trots att jag inte riktigt bryr mig om vem som är första gästen i Sommartorpet.  

     Massmedia är inte att underskatta.

     Oftast går det att läsa mellan rader. Där ser man tonlägen, nyanser, tendenser och opinionens åsikter. Kort och gott normer och diskurser.

     Hur vinklas integrationsdebatten? Vilket parti eller vilken åsikt får störst utrymme?

     Det beror förstås på vilken tidning eller vilket tv- program man följer. T ex skriver vissa kolumnister i DN (som gärna har ett tv- program i eget namn på en udda kanal) uteslutande högerpolitiskt (läs: mannen är moderat). Så det är inte förvånande att han i sitt tv- program har gäster som Carl Bildt och andra kända profiler med liknande politiska övertygelser.

      Argumentet rör sig runt samma liberala grundsyn. Varv efter varv efter varv.

      Argumenten som sådana kan vara värda att lystra till men det blir en aning enkelspårigt för att uttrycka det milt. Fem moderater som diskuterar inrikespolitik blir mest förutsägbart.

      Men detta är kanske inget den slentriantittande average Joe har i åtanke när han ser hur överens riddarna runt bordet är:

      "Jaha, är det så det är".

      Eller vad tror ni att det får för effekter att stenrika, högerstyrda Bonniers äger DN, Dagens industri, damernas värld, amelia, expressen, sthlm city, GT, SF film och bio, Tv 4, sydsvenskan och ett gäng andra tidningar/bokförlag/tv- produktioner/m.m (se bonniers.se)?

      Det behöver inte betyda att det syns rakt igenom. Däremot skulle det kunna betyda att ledningen på dessa företag blir rekryterade utefter en viss politisk agenda. Även om det inte syns eller sägs explicit kan man nog förstå att lika barn finner varandra, om de nu redan leker bäst ihop.

      Vi pratar om en rätt creepy monopol här.

      Läskigt (och ganska troligt) scenario: En bok från någon av alla Bonniers bokförlag släpps, skriven av en journalist från DN, det blir en radda recensioner och omdömen i majoriteten av tidningar, intervjuad i morgonsoffan i TV- 4 och allmänheten ser författaren överallt. Boken säljer. Bonniers håvar in pengar. Stärker sina aktier. Köper ett nytt företag. Dominansen vidgas. Och plötsligt känns orden: Power to the people avlägsna.

      Det behöver således inte vara en stor kille som slår en mindre för att vi ska bruka ordet makt.

      Jag kommer på mig själv med att ha gett mig ut för långt på ett sidospår. Fast det blir en schysst koppling till makt vid fortsatt läsning. Olika dimensioner av makt.

     Gårdagstidningens Åsa Petersen skriver om att ”bögjävlarna gör äntligen uppror” i sin krönika. Den är bra och intressant att begrunda:

      Hon skriver och ifrågasätter det heteronormativa. Det självklara. Det inlärt korrekta.

      Först fick man inte vara bög alls.

      Sedan fick man vara det om man höll sig hemma och inte syntes i det offentliga.

      Och den som hela tiden har bestämt vad som gäller är självfallet de heterosexuella. De som inte ifrågasätts för deras sexuella läggning.

      Nu är vi i det stadiet skriver Åsa att om man har jeans och vit t- shirt och ser snäll ut så är det okej. Om man är som typ Mark Levengood.

      Här kommer ”Bögjävlarna” – en boktitel som avhandlar samma ämne – in och skriver om det problematiska i att bögar ska vara söta och snälla:

     ”Happygolucky är taktiken, och då finns det inte längre plats för något som är jobbigt, svårt eller ens obehagligt. För om du ska vara en bög som tar plats i offentligheten så ska du vara en glad bög. Inte intellektuell. Inte arg. Inte elak.”

       Varför ska de anpassa sig? Begränsas?

       Och varför ska heterosexuella människor tala om för homosexuella människor vad som är okej?

       Åsa skriver och tydliggör bilden:

       ”Bögjävlarna längtar inte efter tolerans från omvärlden. De längtar efter respekt. Rätten att vara bög på sitt eget sätt. Att inte behöva inordna sig i en bögnorm för att kunna stå emot heteronormen”.

         Det är en bra artikel. Kloka ord. Åsa jämför med feminismen: Ska man vara feminist måste man vara på ett visst sätt för att bli tagen på allvar. Det är lika galet det.

        Varför ska andra människor, företrädesvis män, tala om för en feminist vad en feminist är? Har hon/han inte rätten att själv definiera det?

        Som människa ska man ha rätt att vara människa - som man vill och är.

        Det är svårt när man födds i samhällets smältdegel.

        Be aware.