Stureplansprofiler.

      Vilket jävla epitet på två härliga grabbar i den bästa av åldrar. Tjaskigt av pressen att förminska nån på det där viset. Tur att tingsrätten hade vett att fria de två misstänkta. De hade ju liksom bara knullat, ”med deras gänghora” som de med lena kärleksfulla röster bedyrade. Skönt med unga män som visar prov på en sund kvinnosyn. Det är bara hålla tummarna att deras söner anammar samma positiva jargong i världens jämställdaste land. ”Gänghora”.

     Jaha, de ser sig som ett gäng, i stil med fucked for life eller H.A eller juggemaffian.

     Stureplansprofilerna:

     Lite rikare, lite mer välkammade, lite större nätverk bland de högt uppsatta i sv. näringsliv, lite friare och lite mer gangsters.

     Kriterier som ger makt som ger överordnade positioner som ger möjligheter att utnyttja unga tjejer som vill uppåt. Som vill synas på stureplan i de rätta kretsarna. Som vill bli Paris Hilton, eller i varje fall försörja sig som henne. Som ställer upp på sex enligt männens villkor för att nå dit de vill.

       - När jag grät och skrek åt dem att sluta sa han att han skulle slå sönder mitt näsben om   jag inte var tyst, säger hon (i tidningen).

  - Im the king of the world, säger väl den ena eller andra mannen.

  För allmän kännedom: Den här grymma handlingen kan ses ur många perspektiv. Jag väljer ett, på bekostnad av andra.

    Ja, jag skriver om den 19 åriga tjejen som brutalt våldtogs. Rätten fastslog att kvinnans historia troligtvis var sann men de kunde inte bevisa att männen våldtagit henne. De kanske inte visste att hon inte ville. Så de friades.

    Hennes 46 skador på kroppen var inte bevis nog. Inte när det som i det här fallet sker i sexuella sammanhang.

    Det är rätt absurt om man tänker efter. Den som fick mig att tänka efter heter Andreas Norlén, moderat, och skrev ett debattinlägg i en tidning för en tid sedan. Jag summerar och återger den med min bild av vad han skrev om:

    Om någon får stryk och får 46 skador på kroppen ser vi det som misshandel.

     Men i detta fall ser man våldet som något förknippat med sexuell tillfredställelse och männen som strävade efter den säger att tjejen gillade behandlingen. Och då ska vi se det med andra ögon. Vanligtvis utgår vi från att någon som har utsatts för våld har blivit det ofrivilligt – det som kallas att våldsmannen/våldsmännen hade uppsåt att skada. En försvarsadvokat för en misshandelsåtalad försöker aldrig få offret att erkänna att hon eller han egentligt njöt av att få tänderna inslagna eller att förövaren trodde det.

      Men om det är sex inblandat då är det förstås en annan sak. Varför?

      Det är klart att det finns människor som tänder på att bli smiskade eller utsatta för annan kränkande behandling av sin sexpartner men är det en anledning till att utgå från att alla som får stryk i en sexuell kontext njuter av det, tills motsatsen är bevisad?

       Då borde man väl göra samma sak vid misshandel. För det finns ju fakirer som ägnar sina liv åt att plåga sig själva och det finns plågade tonåringar som skär sig själva djupt i handlederna och som kanske skulle uppskatta en hjälpande knytnäve över skulderbladen i jakten på att skada sig själva. Misshandelsoffer borde bevisa att de inte har självdestruktiva böjelser innan vi diskuterar gärningsmannens eventuella skuld.

      Eller hur?

      Absurt var ordet.

      Självklart måste utgångspunkten vara att även våld och kränkningar som utövas inom det sexuella är ofrivilliga och att gärningsmannen inser det. Det är ett stort fel i systemet och orimligt att gärningsmännens påstående om att de trodde att offret ville vara deras gänghora och bli kränkt och förnedrad ska vara utgångspunkten som offret måste motbevisa. 

      Kan gärningsmannen däremot bevisa att offret gick med på behandlingen ska han självklart frias.             
      Men felet måste rättas till av lagens tjänare. Snarast.     

      Enda kruxet är väl att lagens tjänare hänger på stureplan lite för ofta.