Det har gått några dagar sedan jag med ostadiga händer runt sprayburkar klottrade ner bloggforum med subjektivt färgade tankar i blålilarosa former. Inte för att färg eller motiv har saknats utan på grund av att datorlös flyttbil har rullat mig 76 mil genom snålblåsigt Sverige och sen har samma flyttbil fyllts med möbler och flyttkartonger och fästmö och allt som har med hushåll att göra och sedan har samma 76 mil ånyo avverkats. Det är just den upptagenheten som har hindrat mina graffitiliknande målningar från att skissas upp på sajt. Däremot har jag på 20 mil hunnit med att fundera över och diskutera skolvärldars strukturer kopplat till individers välmående, individers egna ansvar för välmående, integrationens eviga segregation och problemets i mina ögon huvudsakliga kärna, människans egoism och begär efter omedelbara resultat som miljöns största hot, Pajalas framtidsutsikter, ett stundande föräldramöte och så vidare i 130 mil till.

     Dagens blogg hade alltså kunnat handla om nästa vad som helst och det kommer den i vissa avseenden göra men mer specifikt kommer rubriken vara "saker som får mig att känna mig dum i huvudet". Ämnet har aldrig varit mer aktuellt.

     Jag har nämligen med jämna mellanrum påmints om en av alla dessa potentiella saker under senaste 20 timmars bilkörning och det fick mig att klura på sådana obehagliga sanningsägande ting i vardagen.

      Två resultat: (1) bokstavligen varje gång ett hål dyker upp på oändlig väg och jag i god tid noterar hål och hinner tänka positiva uppmuntrande tankar ”bra att jag upptäckte hålet i tid så att jag kan väja” och boom skrammel pang snudd på punka på däcket bilen får ont och så har jag på nått okonstigt konstigt sätt kört rätt ner i enda ensamma hålet och enda möjliga responsen på det blir dum dummare dummast (=som i trög trögare trögast). Hur är det möjligt när mitt körkort är sju år gammalt? Min brist på avståndsbedömning, körkunskaper och känsla för fordonets storlek kan inte vara en hel sanning – något annat måste fattas. Och det är då, i återkommande stunder som den, jag känner att man är allt bra dum emellanåt.

       (2) En annan sådan dumskapande sak har jag nämnt tidigare i bloggen och det är under novembermånad då jag sätter på mig ytterkläder i följande ordning: halsduk, skor och jacka. Den följdordningen är inte bra. Den är korkad för jag får alltid halsduken i vägen när skor ska knytas och jag lär mig aldrig. Och varje gång förundras jag över min egen brist på att lära mig.

      Vilka saker får dig att känna dig en smula dum/trög?