Det har gått några dagar sedan jag med ostadiga händer runt sprayburkar klottrade ner bloggforum med subjektivt färgade tankar i blålilarosa former. Inte för att färg eller motiv har saknats utan på grund av att datorlös flyttbil har rullat mig 76 mil genom snålblåsigt Sverige och sen har samma flyttbil fyllts med möbler och flyttkartonger och fästmö och allt som har med hushåll att göra och sedan har samma 76 mil ånyo avverkats. Det är just den upptagenheten som har hindrat mina graffitiliknande målningar från att skissas upp på sajt. Däremot har jag på 20 mil hunnit med att fundera över och diskutera skolvärldars strukturer kopplat till individers välmående, individers egna ansvar för välmående, integrationens eviga segregation och problemets i mina ögon huvudsakliga kärna, människans egoism och begär efter omedelbara resultat som miljöns största hot, Pajalas framtidsutsikter, ett stundande föräldramöte och så vidare i 130 mil till.

     Dagens blogg hade alltså kunnat handla om nästa vad som helst och det kommer den i vissa avseenden göra men mer specifikt kommer rubriken vara "saker som får mig att känna mig dum i huvudet". Ämnet har aldrig varit mer aktuellt.

     Jag har nämligen med jämna mellanrum påmints om en av alla dessa potentiella saker under senaste 20 timmars bilkörning och det fick mig att klura på sådana obehagliga sanningsägande ting i vardagen.

      Två resultat: (1) bokstavligen varje gång ett hål dyker upp på oändlig väg och jag i god tid noterar hål och hinner tänka positiva uppmuntrande tankar ”bra att jag upptäckte hålet i tid så att jag kan väja” och boom skrammel pang snudd på punka på däcket bilen får ont och så har jag på nått okonstigt konstigt sätt kört rätt ner i enda ensamma hålet och enda möjliga responsen på det blir dum dummare dummast (=som i trög trögare trögast). Hur är det möjligt när mitt körkort är sju år gammalt? Min brist på avståndsbedömning, körkunskaper och känsla för fordonets storlek kan inte vara en hel sanning – något annat måste fattas. Och det är då, i återkommande stunder som den, jag känner att man är allt bra dum emellanåt.

       (2) En annan sådan dumskapande sak har jag nämnt tidigare i bloggen och det är under novembermånad då jag sätter på mig ytterkläder i följande ordning: halsduk, skor och jacka. Den följdordningen är inte bra. Den är korkad för jag får alltid halsduken i vägen när skor ska knytas och jag lär mig aldrig. Och varje gång förundras jag över min egen brist på att lära mig.

      Vilka saker får dig att känna dig en smula dum/trög?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...