Jag har händerna i stickande stickade tumvantar mest hela tiden och det håller mig borta från skärmar att fylla och tankar är halvtomma och sällan halvfulla. Och då är det inte lika värdigt att skriva.

    Som häromdagen när jag läste om Tito Beltran i Aftonbladet och han skrädde orden i värsta intellektuellt åtsittande dressen och man blev imponerad av den där Agatha Christie självklara-upplösningen (åhh, att vi inte hade tänkt på det): "om jag hade våldtagit henne borde hon väl ha haft blod i trosorna".

      Att man inte hade tänkt på det. Va? Jag förmodar att det var just den meningen Tito satt och triumfade med under rättegången medan Thomas Bodström gick hårt åt honom. Han bara satt där lugnt medveten om att hjärteresset låg i hans rockärm. Lite arrogant överlägset tänkte han att "Låt Thomas köra sitt race. På rivern tar jag honom."

     Kanske tycker han att det är så våldtäkter borde definieras. Fast å andra sidan vad gör man om den där Hollywoodtrenden når hit, den när man kör utan underkläder, och det plöstsligt blir omöjligt att hitta blod i trosor.

      För man får anta att blod är det centrala kriteriumet för en våldtäkt i Beltranvärldar. Utan blod är det bara vanligt samlag. Eller massage.

      Sen bara dör tankarna. Halvtom. Och jag orkar inte mer än att tycka att han kan vara skyldig eller oskyldig, det får andra insatta avgöra, men att han har usla försvarsrepliker och bristande kunskap om våldtäkter borde vara avgjort.

David - paxar om att slippa bo i Beltranvärldarna