Jag har händerna i stickande stickade tumvantar mest hela tiden och det håller mig borta från skärmar att fylla och tankar är halvtomma och sällan halvfulla. Och då är det inte lika värdigt att skriva.

    Som häromdagen när jag läste om Tito Beltran i Aftonbladet och han skrädde orden i värsta intellektuellt åtsittande dressen och man blev imponerad av den där Agatha Christie självklara-upplösningen (åhh, att vi inte hade tänkt på det): "om jag hade våldtagit henne borde hon väl ha haft blod i trosorna".

      Att man inte hade tänkt på det. Va? Jag förmodar att det var just den meningen Tito satt och triumfade med under rättegången medan Thomas Bodström gick hårt åt honom. Han bara satt där lugnt medveten om att hjärteresset låg i hans rockärm. Lite arrogant överlägset tänkte han att "Låt Thomas köra sitt race. På rivern tar jag honom."

     Kanske tycker han att det är så våldtäkter borde definieras. Fast å andra sidan vad gör man om den där Hollywoodtrenden når hit, den när man kör utan underkläder, och det plöstsligt blir omöjligt att hitta blod i trosor.

      För man får anta att blod är det centrala kriteriumet för en våldtäkt i Beltranvärldar. Utan blod är det bara vanligt samlag. Eller massage.

      Sen bara dör tankarna. Halvtom. Och jag orkar inte mer än att tycka att han kan vara skyldig eller oskyldig, det får andra insatta avgöra, men att han har usla försvarsrepliker och bristande kunskap om våldtäkter borde vara avgjort.

David - paxar om att slippa bo i Beltranvärldarna

 

syrran

24 januari 2008 13:54

ibland är det ju så, att det mesta är halvtomt och dagarna, livet, rullar på utan att man egentligen orkar engagera sig eller delta för den delen. det kan ju vara stressande eller skönt, personligen så tycker jag att kortare perioder av halvtomma dagar är skönt, för jag litar ändå på att de halvfulla (föredrar halvfulla framför überfulla) dagarna kommer.

p.s hur sjutton kan en vuxen människa ha såna idiotiska kommentarer som den beltran hade om blod i trosan. jag slutar aldrig förvånas över mänsklighetens omänniskor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...