För en stillsamt passerad timme sedan läste jag aftonbladet.

    En 15-årig tjej och hennes 16-åriga kille hade enligt avisan mord i sinnet. Det var en klasskamrat till tjejen som var föremål för planerna. Tack och lov lyckades polisen kliva in och upprätthålla klyftan mellan livet och döden.

    Förutom det faktum att människor som är så unga vill någon så illa reagerar jag på en mening i texten:

    De två misstänkta ungdomarna bor i idylliska villaområden med välansade rabatter. Grannarna är häpna över vad som har hänt.

    1) Som om det överhuvudtaget är relevant var någonstans dem bor? Eller hur välskötta rabatterna är?  Ska det stå som en förklaring för brottet?

    2) Eller skriver journalisten ut det eftersom det för en gångs skull inte är betongdjungelns vilda republikaner som haft ont uppsåt och det är så chockerande att två ungdomar från välskötta familjeförhållanden ens kan tänka i dessa banor. Hör och häpna, precis som grannskapet. Speciellt eftersom alla vet att det egentligen bara är invandrare från förorterna som är mördare och våldtäktsmän. Det ligger i deras kulturella natur. Medan det i detta fall bör ses som ett sällsynt undantagsfall.

     En sådan liten beskrivning i Sveriges största kvällstidning ser inte mycket ut för världen. Men folk skummar förbi, snappar upp omedvetet, och lär sig vad man bör häpna över:

      Ondskan i idylliska kvarter.

      Lär sig att ondskan egentligen inte hör hemma eller frodas där. Det är något som journalisten uppenbarligen också tycker eftersom hon skriver ut sina ord. Hon har höjt på ögonbrynen och uppmärksammat frågeställningen:

       Svenska medelklass barn som planerar ett grymt brott, finns det?

    3) Som om grannar i arbetarklassområden med nertrampade pelargoner bara rycker på axlarna om deras grannbarn planerar att mörda nån. "Äh, det är som vanligt här i förorten. Våldtäkter, rån, mord, you name it- we got it."

   4)...

   5)...

David - undrar   

 

syrran

2 augusti 2007 19:16

förundrades också över just detta när jag läste aftonbladet (nätupplagan dock). kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...