Jag befinner mig i kyligt Umeå där det blåser höst. På vägen upp hit hann jag reflektera över en hel del som skulle kunna göra sig bra i bloggform. Men väl på plats tog annat över, vilket jag skriver om imorgon, och jag summerar bara kortfattat vilka funderingar som har passerat mitt huvuds innandöme under resans lopp:

     På tåget till Arlanda läste jag Marcus Birros känsligt målade "Svarta Vykort" och drogs med i några av hans frågetecken. Om barn i magar, om dåligt bemötande inom sjukvården, om ondsinta försäkringskassor och förlorade söner och döttrar. Men en rad fastnade jag särskilt vid; Birro skrev nått, nästan i förbifarten, om att samhället aldrig är starkare än sin svagaste länk. Det var en vettig mening som jag skulle vilja adressera till regeringens finansminister med tanke på den budget Anders Borg & CO presenterat. Jag kan inte låta bli att undra hur vålmående Sverige kommer vara lagom till nästa val.

       Väl på Arlanda var sig allt likt. Förra gången jag var där fyllde jag i en enkät om vad som skulle kunna bli bättre på flygplatsen, i vänthallarna. Med versaler skrev jag att den enda åtgärd värd att nämna är den att se till att alla påflugna försäljare försvinner från terminalerna. Motiveringen följer några rader ner. Motiveringen finns nämligen alltid i närheten av försäljarna så att säga.

        Ja, jag känner agg.

        Som sagt var allt sig likt och försäljarna stod stadigt på sina platser. Vanligtvis brukar det vara telfonförsäljare men den här gången var det American Express som gällde och deras representanter var de ettrigaste rackarna jag sett. De kastade sig över ankommande och avresande i ett kör.

       En av försäljarna, en ung kille i kostym, frågade "Ursäkta, vad heter du?" varje gång nån gick förbi och när han fick ett svar började han genast fylla i nått formulär. Sedan tittade han upp och ställde följdfrågan "vad har du för adress". Mitt tips är att ta ett par sobril eller stesolid eller åtminstone köra lite Yoga på fritiden. Det tyckte nog majoriteten av alla som uppgav namn också för det blev inte många färdigifyllda formulär när de förstod vad det var frågan om.

         Kanske värt att ta det i en annan ordning?    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...