Sena klockslag har slagits och dygn har nyligen avlöst varandra. Men innan denna dag läggs till handlingarna och faller i evig glömska ska jag rekapitulera kvällningen.

     Backar bandet till 17.43:

     Jag rullar i musikfylld bil till min äldsta storsyster. Två timmar framför oss i tiden väntar Jonas Gardell otåligt på att få ta plats i våra liv. Scenen kommer fyllas med karismatisk person och armar med ståfjun.

     Vi åker till restaurang och tallrikar med fisk, kött och en kräfta. Medan maten låter sig smakas byter vi ord och lyhördhet med varandra. Jag ger henne mina meningar och hon ger sina i gengäld.

      Jag berättar om ofärdiga tankar om kärlek som jag haft tidigare på blåsig förmiddag. Om essens, kanske. Eller kanske ännu hellre om kärlek när det ställs på sin spets genom, för att formulera det luddigt akademiskt som en riksdagsledamot; stigamtiserade omständigheter.

       Det är ingen mening med att försöka begripa sig på vad vad som avses. Hade jag velat att det skulle vara tydligt hade jag givetvis skrivit tydligt. Nu skrev jag diffust av den enkla orsak att jag ville att det skulle vara diffust. Ibland ska man inte krångla till krångligheter. Avsikten med stycket är endast att låta det verka som en passage. En textningens funktionalitet.

         Summa av kursiv text: läs vidare.

        Jag berättar om ofärdiga manus som trånar efter bokstäver för att nå efterlängtad fullständighet.

         Och hon berättar om sin tillvaro. Om trivialiteter, trevligheter och tänkvärdheter.

         Sedan går vi till Culturum och lyssnar på vad Jonas Gardell berättar. Han varvar skratt och komik med allvarligheter inlindat i vardagsrealism på hög nivå. Föreställningen innehåller många guldkorn och har man 360 dyra pengar att lägga för att få en tillfällig gäst i sitt liv så rekommenderas Jonas Gardell.

         Ett av de bättre numren denna kväll är en sångtext om kärlek i 21 långa åldrande år. Verserna beskriver hur kroppen ändrar utseende från den inledande fasen i en kärleksrelation. Beskriver hur man får hull på magen, värk i rygg och leder, hur man får rynkor och andra skavanker. Och sen kommer refrängen, full av kärlek i sin brutala ärlighet. Vilken knock-out.

           Texten heter "Kom blunda med mig":

Min kropp är inte längre vad den var
Mitt ansikte har verkligen sett bättre dar.
Och vill du idka hor, kom närmre,
den är mindre än du tror...
Tycker du om hakan som du ser
kan jag glädja dej med att den kan bli fler!
Hur många vill du ha?
Säger du ett dussin blir jag glad...
Brister har jag av en sådan sort
att dom blir allt svårare att få bort
Dålig andedräkt, hår på ryggen och en tråkig släkt.

Och ser du,
jag är inte särskilt snygg
och du är likadan!
Och fulare lär vi väl också bli,
men vi är nästan vackra om man kisar lite grann...
Och om du överser med mej,
ska jag överse med dej
Kom blunda med mej
 

Käraste, när du emot mej ler
är det nog mest påsarna som man ser.
En skrynklig liten gris,
ett russin utan bulle på nåt vis...
Huden flagar, håret faller av
ryggen går i strejk och börjar ställa krav
Din näsa är en kran,
kom snyt dej vid mitt bröst för jag är van!

Och ser du,
 jag är inte särskilt snygg
och du är likadan!
Och fulare lär vi väl också bli
men vi är nästan vackra om man kisar lite grann...
Och om du överser med mej,
ska jag överse med dej.
Kom blunda med mej...

Tillsammans med dej är jag en förlorare
 men utan dej är jag ingenting alls!
Vi ser på när dom som segrar blir korade
Och vad gör det oss,
lägg din arm om min hals!

Och ser du,
 jag är inte särskilt snygg
 och du är likadan!
 och fulare lär vi väl också bli
 men vi är nästan vackra om man kisar lite grann...
Och om du överser med mej
ska jag överse med dej.
Kom blunda med mej!

Läs mer på www.jonasgardell.se

David - nöjd med kvällen