Igår lunkade jag in på hamburgekedja där unga stressimmuna människor gör sina första arbetsdagar i sköra liv som tids nog kommer fyllas med "för mycket arbete och för lite fritid". Med min halvlama försiktighet vill jag dock reservera mig föregående menings slutkläm med att motsatsen likväl kan bli den förekommande, lite beroende på hur samhället fortsätter sin utveckling. (Balans mellan motpolerna tycks mig vara av sällsynt natur.)

     Kraftigt sidospår om arbete och gammal framtid som är som räls och det är vi alla levande som är rallarna:

     Dagens situation med ökad arbetslöshet projektanställningar deltid timvikariat kan skapa mer fritid än önskat. Och precis som SVT:s serie "Upp till kamp" illustrerade så lyckat kan man även om man vrider nackmuskler från tv-apparat till riktig verklighet skönja minskad kamplust hos arbetarna. Villkor rättigheter möjligheter blir inte bättre per automatik. 

     Orsaker kan man fundera över, diskutera med vänner om eller bara känna av mellan rader i välskrivna boken "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. 

    För att i hast nämna några exempel på faktorer: globalisering, kapitalstyrt samhälle, individualisering som gör att kollektivet underordnas, urholkning av medmänskliga värden - vi tänker mindre på andra o s v. Oavsett multifaktoriell bakgrund är det med smulor av bitterhet man ser färre och färre arbetsgivande män(niskor) styra ställa diktera tolkningsföreträda över fler och fler. Några säger var alla andra ska lägga rälsen.     

     Jag stod och tittade på meny. Bakom kassan till höger om mig står en tjej i 20-års åldern och framför henne stod det en östeuropeisk man. Han beställde "six cheeseburgers and two fries" varpå hon slår in hamburgarna men står som ett frågetecken inför det där andra som han sa.

     "Vad sa du mer?"

     "Ehh, Six cheeseburgers and two fries"

     "KARIN!? LOTTA!?"

     Hon ropar med panik i röst på kollegor, pillar under tiden på maskinen lite innan hon tittar på mannen igen, öppnar munnen och fortsätter:

     "Sex cheeseburgare men vad sa du mer?"

     "French fries?"

     "Ehh? ? ?"

     "Pommes"

     "Jaha. Okej, det kommer dröja en stund så om ni sätter er ett tag kommer jag ut med det sen."

     Det var lite vardagskomik i min torsdag. I morse när jag läste DN blev det vardagstragik istället. I Sydafrika har regeringspartiet ANC fått en ny ledare, Jacob Zuma.

      Han var 2006 anklagad för våldtäkt av en kvinna, men se där - han blev frikänd. Zuma förklarade det som hade inträffat ungefär så här: "Hon hade ju kort kjol på sig och när jag tog henne mellan benen kände jag att hon var redo. Och jag kan inte lämna en kvinna i ett sånt tillstånd."     

      Alltid skönt när bra ledare basar över rallarna...

 

» jonna

22 december 2007 13:24

Vilken gentleman, som tänker på kvinnans välbefinnande osv. Eh. Nu blir jag illamående.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...