Jag har varit spretigare än vanligt i mina snåriga tankar den senaste tiden och har därför inte kunnat uppdatera denna sida som önskat. Kanske att den observante redan noterat och höjt ett fundersamt ögonbryn över detta uteblivande.

     Det här är ingen ursäkt. Det är en förklaring för nyfikna själar med höjda buskiga ögonbryn som noppas 23 gånger för sällan på ett år.

     Den nämnda spretigheten och den fallna önskan är en följd av att jag har påbörjat nytt jobb, har skaffat mig ny handske, och i och med det har jag förberett och ordnat i bästa gulrisiga påskpyssel stilen. Klippt och klistrat med stora mänskliga beståndsdelar för att formulera syften målsättningar tillvägagångssätt. Jag har landat någorlunda.

      Parallellt med mitt människopysslande har jag haft fullt upp på andra gamla seminya idrottslärarjobbet. Planerat lektioner, kikat på omdömen, initiera betygsättning och knepat och knåpat även på den fronten.

      På alla fronter nytt.

      Det är tur att det finns annan läsning. Vanligtvis är det därifrån jag får mina uppslag till egna inlägg. Läser reagerar responderar. Så är det fortfarande men nu har det inte blivit utlopp. Mest mentala upplopp - nån form av bearbetning i huvudet.

       Hur som helst läste jag och nickade instämande till Ronnie Sandahls kolumn på aftonbladet häromdagen: 3/12 "De förstod - men teg". Med vassa iakttagelser lyfte han i den kolumnen fram fegheten hos personalen på arbetsplatsen där löpsedlarnas tv-läkare arbetade, sövde och våldtog. Kollegorna såg anade förstod visste och så vidare men ingrep inte. När allt väl uppdagades steg de fram ur skuggorna och talade ut om vad dem hela tiden hade sett anat förstått vetat och så vidare.

        Är det Svenskt civilkurage när den är uppklädd i sin stiligaste uniform?

Länk för den som har aftonbladet plus: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article1380865.ab?teaser=true

 David - spretar vidare