Kalendrar fylls oavbrutet med överviktiga röda kryss, adventskalenderluckor pillas varsamt upp av små nyfikna barnfingrar, lucior tärnor pepparkaksgubbar och några staffan tränar sånger och parallellt som pinaotoner ljuder försvinner tid utan att blogginlägg blir skrivna. Samma visa om och om igen.

     Jag ska försöka skriva ner några reflektioner de närmsta dagarna.

     Hur som helst väntar imorgon några intressanta spännande nyttiga timmar. Jag ska nämligen ha den första "killgruppen" i den årskurs sexan där jag verkar som socialpedagog/kurator. Tanken med gruppen är att det ska vara ett kontinuerligt inslag i arbetet med klassen. Tillsammans med andra inslag är långsiktiga målet att medvetandegöra väsentliga ting såsom beteenden attityder inställningar konsekvenser.

      Min livsfilosofi har man kunnat läsa om i tidigare inlägg och kortfattat handlar den om värdet i insikten att ens förhållningssätt är avgörande för hur man upplever sin verklighet sin tillvaro sitt liv.

      Rekomendation: välj ett ljust vackert skimmer.

      Jag vill att eleverna ska förstå att det är de själva som bestämmer över sin situation i klassrummet på skolgården i sina liv. 

       Ex: Man kan bli retad av en klasskompis och det man huvudsakligen kan göra är att förhålla sig till det - d v s hur man reagerar/svarar/responderar/upplever retandet.

       Läste flyktigt en bra krönika häromdagen. Den hette nått i stil med "Låt skiten rinna av dig". Den handlade om att ord är ord tills man internaliserar dom - eller vad man ska säga - och orden görs till någonting större och blir upphöjda till vad jag väljer att kalla verklighet. Och den enda som kan göra det är den lyssnande individen. Vilket betyder precis det jag skrev ovan. Således kan man välja att låta skiten/orden rinna av en eller så låter man skiten fastna och går till motangrepp. Kanske med en dansk skalle; avsändaren avslutade med exemplet om Zidane i VM-finalen. Och han skrev ungefär "han lät skiten fastna och jag tror nog att han inte kan glömma den än." 

        Att göra sig själv till ansvarig utgivare av sig själv innebär ett stort ansvarstagande. Eftersom man omges av ständig stimuli måste man ständigt förhålla sig (ta ansvar). Det låter kanske enkelt självklart men är svårt då man aldrig kan skylla ifrån sig om man slår sig för hårlöst bröst och säger "jag styr". Ty om det går dåligt på ett prov, om man missar läxan, om man slår till någon annan elev, om man känner sig oskyldigt utpekad av en lärarkår eller vad det än är så finns inga andra syndabockar än dig själv.

       Många elever jag har träffat föredrar att skylla på skolsystemet, dålig skolledning, taskiga klasskamrater, utpekande lärare och missar att syna den viktigaste spelpjäsen.

        Imorgon är temat: ungdomsvåld.

        Spännande att diskutera infiltrera tankar så frön.

David - behöver sömn