Sitter i köket med ett tänt stearinljus på bordet. Ledigheten är här. Och allt jag kan tänka på är det fruktansvärda missnöje jag känner efter att Valio-yoghurtsorten Tre Frukter är bortplockad från varenda mataffär i Nyköping med omnejd.  

David - laktosallergiker

Igår besökte jag stora stockholm som det sjungs allsånger om av folk som vill mer än kunnandet. Med andra ord är det rätt mycket fyllefinlandsfärjekaraoke över platsen. Jag hade ett ärende till södersjukhuset och hamnade i ett litet väntrum och jag visste att det var där jag skulle hamna förr eller senare så jag samlade på mig tidningar. Metro, Sthlm City, punkt.se, svd.

     I metro stod det att läsa om en anti-rökkampanj för tonåringar och eftersom jag aldrig har förstått varför man röker oavsett om man kan sluta precis när som helst men ändå aldrig slutar så sjönk jag intresserat ner i artikeluppslaget. Kampanjens affischnamn var Adam Tensta och Ebba von sydow som antagligen fick uppdraget för att ungdomar ser upp till dem. Lyssnar på dem. Tar efter dem.

     Förebilder. Föredömen.

     Det är så viktigt att med ödmjuk hand visa en bra väg att vandra på i livet utan att bli för normativ. Att prata med och till ungdomar är svårt. Inget snack om saken. Hur gör man. Hur skulle Adam och Ebba göra? 
     Det var viktigt att inte bara säga hur farligt det är för barn och ungavuxna bryr sig inte idag. Argumenten måste vara tyngre. Jag vet inte om det var Adam Tensta eller någon annan mer kostymklädd ledande byråkrat från kampanjens inre som sa nått i stil med att "vi ska trycka på fattigdomen som skapas på grund av tobaksindustrin. Om slavande barnarbetare med knapp lön och utan liv som sliter dag ut och dag in på plantagen oavsett om det snart är födelsedag nummer sju eller åtta för sånt spelar ingen roll när nikotinabstinensen slår till hos Gösta 41 eller Stella 18."

     Det verkade smart att tala till det empatiska, även om det finns farhågor gällande gehöret när det handlar om en till stora delar empatiskt förlorad generation, och jag läste vidare. Ebba von Sydow sa då sitt: "jag tror att det är viktigt att påtala hur gulful huden blir av rökning och att man får äckliga tänder." Ungefär nått i den stilen.

     Jag tycker inte att det i sig är en dum idé att påskina påföljder av det slaget. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är tragikomiskt att hennes ord till framtiden skulle handla om Yta, även om det inte förväntades annat och därav en gnutta komik.

      Tragiskt därför att ytligheter bidrar till en mängd växande problem inom alla abstraktionsnivåer. Från individuella - anorexia, dåligt självförtroende, depressioner, mobbning, kräkningar etc etc- till globala - konsumtionshysteri som förstör miljön och ökar klyftor mellan fattiga och rika etc etc. 

       Appropå miljö var jag på naturhistoriska museet under vistelsen i Sthlm och såg en utställning om klimat. Där kunde man känna på tre olika tempererade stenar som skiljde sig åt med 4 graderoch skillnaden var bra mycket större än det låter. År 2100 kommer temperaturen att ha ökat med 4 grader om ingenting åtgärdas snarast. I åtanke kan man ha att när det var fyra grader kallare än idag var det ett istäcke som bredde ut sig över jordklotet.

       Samtidigt som jag läser hennes preventiva tes om hur man ska se ut och inte se ut och vad man ska göra för att se ut och inte se ut så slås jag av hur oroväckande det är att hon - brunutansols brunaste bruning - har nått den åtråvärda maktpositionen att när hon talar till ungdomen lystrar den. Och det hon säger och står för är mer förödande än fyra cigaretter i dreglande mungipor på nikotinstyrd rökare som kan sluta när som helst utom just nu.

David - tycker att det är lite synd att inte Astrid Lindgren skrev en anti-rök saga.