Doing time. Först tänkte jag bara skriva det engelska uttrycket och koppla det till att jag väntar ut tiden på jobbet men istället började jag tänka efter och ofta när man tänker efter upptäcker man saker. Doing time. Den omedelbara översättningen betyder att göra tid. Det blir genast mer företagsamt än min första tänkta referens som var tillbakalutat passiv; vänta ut tiden/sitta av tid.

     Den mer aktiva formen påminner om att ta till vara på tid. Att göra någonting, helst vettigt. Jag pratade med en kollega om detta nyligen - gör fel, fel, fel eller gör rätt, bara du gör nånting. Eller som filosofen Antonio Gramsci skrev "att leva är att ta ställning. Jag hatar likgiltiga människor".

      Och från inledande doing time har nu en länk anlagts mellan begreppet göra och begreppet ställningstagande med hjälp av en filosof. Precis där jag ville hamna.

      I kommande vecka ska jag jobba med 12-åriga killar och tjejer om vardagsmod. För mig är det när man vågar stå för vem man är, vad man har gjort och vad man tycker. Det handlar om att ansvara för publikationen av sig själv. Övningen är lika enkel som bra och går ut på att jag läser upp ja och nej-påståenden som eleverna svarar på med handuppräckning.

      Jag har snackat skit om någon i klassen. 

      Jag blir bättre på fotboll om jag tränar.

      Jag blir bättre i skolämnen om jag tränar.

      Det är bättre att få respekt för att man är snäll och uppskattad än för att man är bråkig och fruktad.

       Jag älskar min mamma.

       Den typen av frågor får förhoppningsvis killarna och tjejerna att bli medvetna om vad man tycker, vad gruppen i övrigt tycker och samtidigt får man ta ansvar för vad man har gjort. Plus den stora bonusen att någon elev kanske vågar mer i klassrummet på skolgården i tillvaron när några i klassen redan vet att man längtar efter att bli kär men aldrig har blivit kysst och är nervös inför högstadiet och att man tror massor på en kvinnlig Gud men att man aldrig ber böner och det häftigaste man varit med om var när man såg ett spöke och för övrigt tycker man att det är okej att killar tycker om killar. Ni hajar. Kanske kan man säga till en klasskompis att vara tyst när det är högljutt i klassrummet, kanske tänker man lite mer på hur man är och vad man tycker för man vill vara en vardagsmodig minihjälte och sen med lite tur tar andra efter och man vet aldrig.

     Jag tror att allt är möjligt.

     Jag tror inte på begränsningar.

     Jag är hellre naiv än konservativ.

     Jag ser möjligheter och potential i svåraste tuffaste bråkigaste killar med attityd och keps och botkyrkaslang.

      Ja eller Nej?