Döda poeters sällskap. Kanske scen 18 eller nånstans i mitten eller i slutet. Kanske den mest träffande repliken i filmen. Kanske skulle det ha låtit så här om robin williams var svensk:

     "Medicin, juridik, ekonomi, teknik, det är alla ädla yrken och nödvändiga för vi ska kunna leva. Men poesi, skönhet, romantik, kärlek, det är det som gör att vi vill leva."

     Och med den filmvärldslyriken kliar det i egna fingrar att droppa lite tänkvärd livsupprätthållande poesi även här. Den anti-nazistiska prästen Martin Niemöllers skrev kommande dikt för länge sen och ändå är den fortfarande aktuell idag när kamp/strejk/engagemang/motståndsrörelser är dammiga begrepp och info 14 står på torget och propagerar för passerande massor som trött rycker på axlarna och går till åhlens och köper puder eller maroon fives senaste platta.

Först förföljde de kommunisterna,
men jag protesterade inte
för jag var inte kommunist.

Sedan förföljde de fackföreningsfolket,
men jag protesterade inte
för jag var inte fackföreningsman.

Sedan förföljde de judarna och zigenarna,
men jag protesterade inte
för jag var inte jude eller zigenare.

Sedan förföljde de de homosexuella,
men jag protesterade inte
för jag var inte homosexuell.
 

När de sedan förföljde oss,
fanns ingen kvar som kunde protestera.