Ibland när man tittar på sportnytt adresseras stora intressanta frågor. För några år sen var det ett inslag om damkula som kretsade kring temat "Vem älskar damkula?" och det är antagligen det enda sportnyttprogram jag kommer ihåg. All time. Alla otaliga andra har drunknat i snarlikhetsträsk. En fråga och svaret; kulstöterskan som nötte kast efter kast på en öde grushög. Ingen galmour, inga pengar, bara kärlek. Det är inslaget jag minns. Inget serveess av Stefan Edberg, inget Anjaåk, inget världsrekord. Jag minns hon som älskar damkula.

     Och igår väcktes ånyo en av livets största gåtor i huvudet efter ett sportnyttprogram: vem väljer att frivilligt bli utebandymålvakt?

      Ekvation/gåta: Bollen är 60 mm i diameter och den väger 60 gram. Målet är 3 gånger 2 meter (som ett handbollsmål). Och skyttarna skjuter inte löst - tvärtom. Hur är det då tänkt att målvakten ska kunna rädda (känns orättvist)? Är det ens möjligt? Och om man inte kan rädda bollen vari ligger dragningslraften?

David - funderar på bandyns mening