Igår besökte jag stora stockholm som det sjungs allsånger om av folk som vill mer än kunnandet. Med andra ord är det rätt mycket fyllefinlandsfärjekaraoke över platsen. Jag hade ett ärende till södersjukhuset och hamnade i ett litet väntrum och jag visste att det var där jag skulle hamna förr eller senare så jag samlade på mig tidningar. Metro, Sthlm City, punkt.se, svd.

     I metro stod det att läsa om en anti-rökkampanj för tonåringar och eftersom jag aldrig har förstått varför man röker oavsett om man kan sluta precis när som helst men ändå aldrig slutar så sjönk jag intresserat ner i artikeluppslaget. Kampanjens affischnamn var Adam Tensta och Ebba von sydow som antagligen fick uppdraget för att ungdomar ser upp till dem. Lyssnar på dem. Tar efter dem.

     Förebilder. Föredömen.

     Det är så viktigt att med ödmjuk hand visa en bra väg att vandra på i livet utan att bli för normativ. Att prata med och till ungdomar är svårt. Inget snack om saken. Hur gör man. Hur skulle Adam och Ebba göra? 
     Det var viktigt att inte bara säga hur farligt det är för barn och ungavuxna bryr sig inte idag. Argumenten måste vara tyngre. Jag vet inte om det var Adam Tensta eller någon annan mer kostymklädd ledande byråkrat från kampanjens inre som sa nått i stil med att "vi ska trycka på fattigdomen som skapas på grund av tobaksindustrin. Om slavande barnarbetare med knapp lön och utan liv som sliter dag ut och dag in på plantagen oavsett om det snart är födelsedag nummer sju eller åtta för sånt spelar ingen roll när nikotinabstinensen slår till hos Gösta 41 eller Stella 18."

     Det verkade smart att tala till det empatiska, även om det finns farhågor gällande gehöret när det handlar om en till stora delar empatiskt förlorad generation, och jag läste vidare. Ebba von Sydow sa då sitt: "jag tror att det är viktigt att påtala hur gulful huden blir av rökning och att man får äckliga tänder." Ungefär nått i den stilen.

     Jag tycker inte att det i sig är en dum idé att påskina påföljder av det slaget. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är tragikomiskt att hennes ord till framtiden skulle handla om Yta, även om det inte förväntades annat och därav en gnutta komik.

      Tragiskt därför att ytligheter bidrar till en mängd växande problem inom alla abstraktionsnivåer. Från individuella - anorexia, dåligt självförtroende, depressioner, mobbning, kräkningar etc etc- till globala - konsumtionshysteri som förstör miljön och ökar klyftor mellan fattiga och rika etc etc. 

       Appropå miljö var jag på naturhistoriska museet under vistelsen i Sthlm och såg en utställning om klimat. Där kunde man känna på tre olika tempererade stenar som skiljde sig åt med 4 graderoch skillnaden var bra mycket större än det låter. År 2100 kommer temperaturen att ha ökat med 4 grader om ingenting åtgärdas snarast. I åtanke kan man ha att när det var fyra grader kallare än idag var det ett istäcke som bredde ut sig över jordklotet.

       Samtidigt som jag läser hennes preventiva tes om hur man ska se ut och inte se ut och vad man ska göra för att se ut och inte se ut så slås jag av hur oroväckande det är att hon - brunutansols brunaste bruning - har nått den åtråvärda maktpositionen att när hon talar till ungdomen lystrar den. Och det hon säger och står för är mer förödande än fyra cigaretter i dreglande mungipor på nikotinstyrd rökare som kan sluta när som helst utom just nu.

David - tycker att det är lite synd att inte Astrid Lindgren skrev en anti-rök saga.              

 

sara

22 februari 2008 19:05

Sitter och klurar lite hur jag själv kommer att ta mig an alla tonårslockelser Elvis kommer att utsättas för om ett decennium eller två.. :-) Ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...