Jag sitter i soffa i ny lägenhet med snyggt men ofunktionellt kök. Forts följer.

     Hinner inte skriva mer än den första meningen så accelererar tankeverksamheten som ekorren på red bull i filmen På andra sidan häcken. Följande meningar är en följd av detta och rekommenderas att inte fästa större vikt vid. Se det mer som en inblick av hur trött hjärna skenar iväg på tusen stickspår och ger belägg för att tiga är skimrande guld.

      Snyggt men inte praktiskt. Eftersom jag tenderar att bli lätt extrovert ilsken på sånt vill jag skriva att det är tidstypiskt. Mycket kosmetika. Lite botox. Avklätt. Brun-utan-sol. Biffiga biceps. Men jag kanske har fel. Kanske att neandertalarna hade samma problem att brottas med bara att vi inte vet om det för vi tror att vi vet allt men vi målar ju upp historier och världsbilder och scenarion på två- tre penselstrån. Kanske satt en stenåldersfarbror eller medeltidstant i sina bästa år och förbannade sig över att prePustelli köket bara hade en jävla diskho. Och noll diskmaskin. Diska under rinnande vatten går inte nu när vi lever i miljökatastrofkrisen. Det kan jag verkligen känna ett uns av svag irritation över att det kommer just nu när jag är 25. Kunde inte insikterna ha haglat ur Al Gores mun för 50-60 år sen så det hade blivit ett integrerat tänk i min vardag. Nu måste jag ställa om kunskaperna. Fan, hade morsan och farsan lärt mig det från början hade jag bara skitit ner en blöja om dan och så hade jag fortsatt min miljlvänliga utvecklingskurva och haft det Mange Schmidt glassigt nu.

     Ironin ska inte tas som annat än trötthet. Jag går i bräschen med miljövänligt beteende. Det är i alla avseenden eftersträvansvärt. Och jag hoppas många tänker pro-miljö/framtid.

     Nu är det kämpigt. Lite hur ska man lära gamla hundar att lyfta på benet när de ska pissa. Som sagt: diska under rinnande vatten är inte bra och då är enda alternativet att ta fram en stor balja för avsköljning. Den täcker halva köksbänken och den andra halvan tas i anspråk av diskstället och där mittemellen försöker jag tränga mig in och gno bort ketchup från tallrikarna.
      Klart man är bitter. Inte ´hur´ bara enkelt torrt ´har´ inredaren tänkt? Ps. har giljotinen avskaffats?

     Varje disk leder som ovanstående text bäddat för till en operation modell större, jag tycker det är okej att slänga med kirurgiska termer och liknelser vid enstaka tillfällen, det är lite City Akuten flavour över det, och det känns lätt hjärnblödsförödande, om det nu klassificeras som ett ord, inte för att jag bryr mig särskilt oavsett svenskordliststillhörighet - det är innebörder vi vill ge och förstå när vi kommunicerar. Jag är inget undantag. Obs. se meningen som en dålig passning i lite under midjehöjd till uniformerade spårkpoliser. 

      Till slut har jag ändå våndats klart och ketchupfläcken har försvunnit och disken står i ställ och jag tar er åter till ursprungets soffa och det jag ville skriva.

      Jag trycker på play och ser nakna kroppar och akrobatiska ställningar och central orgasmisk jakt och stånd och ostånd och buskigt vulvahår och stora veckade magar med gömda navlar och onda elaka piskor som en del tycker är goda bra och läderklädslar och en solokvist voyerist och bakom dessa och andra normprovocerande nakenheter och sexor döljer sig en vacker kärleksfilm med några repliker som sticker hårt i brösttrakt och förkunnar att allt inte behöver vara på ett visst sätt för att vara vackert sorgligt kärleksfullt tragiskt.

      Filmen tar slut och jag stoppar ner skivan i fodralet. Shortbus.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...