I lilla staden där jag huserar har främlingsfientlig organisation börjat synas allt oftare på gator, i tidningar och nu senast på informationsblad i brevlåda. I lilla skolan där jag jobbar syns tydligt på raster och i klassrum att det är uppdelat efter någon skenbart självklar tillhörighet. Samhällets svåröverbryggade segregationsproblematik är inte undanhållet skolgårdens taskigt uppkritade hopphagar. Där finns behov av så frön för att staden tidningarna och brevlådorna ska slippa olikhetsbehandlande. Fröna bör nog sås på en enkel och förstålig nivå så att unga skolelever kan hänga med i resonemang och kanske att man kan säga att fientlig avighet beror på att människor är direkt dåliga på att möta olikheter och avvikande åsikter.

     Jag kommer att tänka på Timbuktus låt Pendelparanoia (eller vad den heter) med en refräng som går ungefär: "Om vi bara lärde känna varandra skulle vi inte ha så svårt att förstå varandra". Som jag hävdade när jag skrev om hiphop och dess enkelhet och som aldrig kan sägas tillräckligt många gånger: vilken chimär/synvilla när det rymms så mycket bakom enkelt uppställda versrader.

     När man ser informationsblad i brevlådor och två läger om vardera sida hoppruta är det signalerande tendenser att ta på allvar. Allvar. Om vi inte vill fortsätta ha ett samhälle där det finns fler vd:ar inom svenskt näringsliv som heter Anders i förnamn än vad det finns kvinnliga vd:ar sammanlagt. Om vi inte vill fortsätta att bygga på den strukturella diskrimineringen av invandrande människor. Om vi inte vill ha våldsmma uppgörelser mellan oförstående gäng.

       Hur möter vi(jag) varandras olikheter och likheter? En frågeställning som jag försöker uppdatera frekvent för att hålla medvetenheten i trim. Speciellt eftersom det är så komplicerat svårt. Människor letar gärna efter minsta gemensamma nämnare och sedan har vi en (ofta artifciell?) tillhörighet. Och har vi en tillhörighet har vi ofta en motpol - de som inte passar in, de som är olika och sedan finns det en miljon olikheter att bry sig om, att slåss för, att förtrycka för, att hata för.

     Repetition (för att inte blanda ihop sånt som går att blanda ihop i bloggsfär): i skolans världar jobbar jag på en kommunal låg- och mellanstadieskola och på en statlig specialskola som jag berättade om i senaste inlägget.

     Igår på kommunal skola ledde jag en tjejgrupp där vi arbetade med medvetenhet på olika nivåer och som bottnade i hur vi är och hur vi är i förhållande till omgivningen - inklusive allt. Vi började med en enkel övning där man fick rannsaka sig själv i jakten på meningsfullheter i tillvaron. Dessa meningsfullheter skalades sedan av till singular och en stunds reflektion. Varför är det viktigt och behandlar jag denna meningsfullhet efter dess värde?

       Efter mjukstartande inledning fick man svara ja eller nej på 9 allmänna påståenden av karaktären "Om man.. röker får man sämre ork och blir lättare sjuk/källsorterar bidrar man till att miljön mår bättre/ser på medmänniskor utan att kategorisera dem efter hudfärg, religion eller kön o s v skulle t ex rasism inte vara lika utbrett."

        Och slutligen fick man svara ja eller nej på mer individspecifika påståenden som hade en självklar återkoppling till ovanstående allmänna påståenden: "Jag röker inte/Jag källsorterar/Jag ser på medmänniskor som just medmänniskor och delar inte in folk efter svenskar och invandrare, kristna och muslimer..."

       Det var väldigt intressant att se hur en del tyckte att det i allmänhet ska vara på ett sätt men sedan inte kunde backa upp det på det egna planet. Man ska göra så - jag gör si. Som brukligt ledde den dissonansen till diskussioner. Och speciellt blev det ljud i gruppen kring hur man tycker att man ska bemöta alla, oavsett om det är en svensk eller invandrare, lika men sedan inte gör det själv.

       En nyttig diskussion.

       Vad är egentlig olikhet och vad är likhet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...