Jag har legat på den lata sidan de senaste dagarna. Fyllt tiden med sällsynt inaktivitet. Har legat i soffan och kommit fram till att det verkligen stämmer det där med att ju mer man tar sig för desto mer tid till annat finns det. Vilket måste vara motsägelsernas prima motsägelse assoluta.

     Jag känner mig skönt trött i skallen och vet att ordval blir luddiga och formuleringar luddigare och undertonerna luddigast och jag gillar det. Ibland vill man ha det så:   

     Sätta sig ner och låta stora händerna fritt välja bland lilla tangenturvalet och höra det klinkande ljudet för varje bokstav som redan finns och ändå på nått konstigt sätt blir till igen precis i det skeendet när klinkljudet når den trasiga förslappade trumhinnan som finns i min vänstra hörselgång.

     Efter en påbörjad harang om motsägelser, logik, modus tollens och modus ponens och efter en utsuddad harang om dito tänkte jag kortfattat summera en av funderingarna jag haft på sofflocket:

    I och med den debatt som följde efter stureplansvåldtäkterna och fortfarande fortgår på olika forum kan man skönja uttryck för svensk kvinnosyn. Det är alltid lika intressant att ta del av världens mest jämställda lands framställning av problem och fenomen av olika slag (och man kan passa på att snudda vid tanken på hur det ser ut i andra länder, på andra kontinenter).

     Någonstans läste jag att det på krogarna finns s k ”drinkluder”, som någon som inte var lika förmögen verbalt som ekonomiskt uttryckte saken. Det representerar tydligen en tjej/kvinna som gör vad som helst för en drink.

    Även om jag starkt ifrågasätter det ovan nämnda av många skäl, t ex tror jag inte att drinken och/eller ligget i sig är huvudändamål hos personen i fråga. Det är möjligt att jag har en för stark dragning till psykologiska förklaringar för att nöja mig med den enkla ekvationen: drink=ligg. Jag tror nämligen att det finns fler nyanser och aspekter att ta hänsyn till. Men det är inte det jag vill uppmärksamma.

     Utan det jag nu funderar kring är att om det finns ”drinkluder” måste det också finnas ”drinkhallickar” eller ”drinktorskar”. Lite konstigt, men också väntat, att ingen nämner dessa män.

Igår avslutade jag mitt sommarjobb. Jag sa Hej då till människor jag aldrig hade träffat eller lärt känna om jag inte halkat på det berömda bananskalet. Det är tur att det finns folk som slänger bananskal. För jag vill träffa människor som jag aldrig skulle möta om jag inte avvek från den utstakade vägen.

     För vilka människor det finns, och vilka historier de bär på.

     Vilken respekt man får för det sköra livet när man ser män och kvinnor som förlorat allt och ändå kämpar. För varje dag är en kamp. Mot saker som inte är uppenbara. Hjärnspöken, som en del kallar det. Mot missbruk. Mot vanor. Mot mot mot.

      En av mina nya bekantskaper råkade ut för en haschpsykos när han var 20 år.Efter det har han levt i sin egen värld. Ständigt orolig. Full av djupa dalar och höga toppar.

     Jag tyckte om att ibland bli insläppt till den världen och få ta del av det livet. Den miljön. Dem tankarna. Den mannen.

     Han brukade spela gitarr. Och han gillade att måla tavlor. Mina kolleger berättade att han var god vän med Staffan Hellstrand och att Lilla fågel blå handlade om honom och den psykos han råkade ut för:

Det kallas himlen och jag har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här

Du var så poetisk och nu går du i en annan värld

Och jag kan bara säga

Kom tillbaks

Den här världen är så underbar

Kom tillbaks

Hela världen var så underbar

Och det kunde lika gärna varit jag

Lilla Fågel Blå

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp

Fast världen föll som ett korthus när vi försökte klättra opp

Och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra

som bara vänner gör

Kom tillbaks.....

Du var så poetisk och nu går du i en annan värld

Jag tror den kallas himlen och jag har aldrig varit där

Men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här

Och nu kan jag bara säga

Kom tillbaks.......

Den pensionerade tiden har lämnat kvarlevor till dagen och gårdagens frågor har stannat i mig. Över natten, under morgonen och även under en massa andra prepositioner och tidangivelser i diverse kombinationer.

      Låt mig snurra tillbaka ett dygn och ge en utförligare presentation av vad som lever kvar i mig och snart blir till fosiler i en levande kropp:

      I en vit toyota starlet, modell mindre, navigerade jag in i Salems nya bostadskvarter. En felkörning, en u-sväng och en bra parkering senare mötte jag en bekant med en 1 månaders bebis.

     Man skulle kunna tro att det var hit jag ville komma med tanke på hur fascinerande små människor är. Men då tror man fel. Och det är aldrig kul att tro fel. Fast om man tänker efter är det inget att hänga upp sig kring för det händer mest hela tiden.

     För att skynda mig till poängen: vi åt mat, vi höll bebis, bebis spydde på ny t-shirt, vi sa att det var gulligt, vi satte oss i mjuk soffa och där landade hårt mansarsle bekvämt.

      När vi satt där kom frågan upp om sexualitet.

      Ett brett ämne med ett otal infallsvinklar och som ständigt är aktuellt och viktigt. Det finns mycket att orda om och ändå så finns det få som ordar om det. På ett seriöst och vettigt plan.

      Huvudfrågan som formulerades löd: hur vill du att ditt barn ska socialiseras i sin sexualitet?

     Den frågan öppnade givevis för följdfrågan: är det du som förälder som ska påverka ditt barns sexualitet eller ska den frodas fritt? Kan den gro fritt eller är det detsamma som att lämna över ansvaret till vänner, teve, film och en samhällsdiskurs?

     Vilket ansvar har man som förälder?

     För onekligen spelar man en viktig roll och jag tror inte att jag är på tröttsam cykeltur om jag påstår att rollen är viktigare nu än tidigare.  

     Barn möter en offentlig värld som är, och blir, mer lik den privata för varje ny tv-säsong (och här menar jag inte det som endast en referens till det som sänds på teve utan mer som allt som finns runt omkring en individ - även om det lätt kan tolkas så eftersom jag oförsiktigt slänger med uttrycket tv-säsong. My bad.). Sex säljer och folk vill tjäna pengar och det är den utgångspunkt som skapar en cirkel, vilken hela tiden vidgas och innefattar mer och mer.

     Så man skulle kunna säga att man som liten möter den världen tidigare och oftare än förut men ändå finns den för långt ifrån för att man ska kunna förstå vad det är som pågår på tv-skärmen och i tidningarna eller för att man ska kunna adressera frågor.

      Där är rollen som förälder viktig.

      Förstå mig rätt: hysch-hyschet som inte längre finns är bra men det känns som att föräldrarna bör ge barnen nödvändiga instrument för att handskas med dem frågor som rör sexualitet. Annars kommer barn leka ryska posten som ryska posten aldrig har lekts förr: handslag-famntag-klapp eller kyss byts ut mot oralt- vaginalt eller analt. Eller, det är ju redan så.

       Det jag menar är att när jag var liten, vilket inte är länge sedan, pratade man inte om det eller såg det inte överallt. Idag ser man det överallt men man fortsätter att inte prata om det föräldrar och barn emellan.

       Prata kan man förstå som socilisation, vilken också kan vara det tysta talandet eller handlandet.

      Glappet är för stort. När socialistation är oundvikligt behövs föräldrar som låter barnen fortsätta leka ryska posten som barn ska leka ryska posten till den dagen då de är tillräckligt bekväma i sin sexualitet för att fatta beslut om att leka ryska posten på andra sätt.

Var vänlig och skatta i vilken utsträckning du tycker att nedanstående påståenden stämmer, genom att använda följande skala:

     1 = Stämmer inte överhuvudtaget

     2 = Stämmer inte

     3 = Varken stämmer eller inte stämmer

     4 = Stämmer ganska bra

     5 = Stämmer helt och hållet

____ 1) Genom att regelbundet ägna sig åt någon form av fysisk träning tre  

            gånger i veckan så förbättrar man sin hälsa.  

____ 2) Att äta varierad mat varje dag, inklusive tre eller fler färska frukter

            och grönsaker, bidrar till ökat välmående.

____ 3) Hemlöshet är ett allvarligt problem som kräver uppmärksamhet.

____ 4) Genom att använda kondom så minskar risken att råka ut för

            sexuellt överförbara sjukdomar.

_____ 5) Källsortering är ett viktigt inslag hos allmänheten för att bidra till

              en bättre miljö.

Var vänlig och indikera ifall du utfört nedanstående handlingar eller inte:

Ja - Nej 1) Jag motionerar regelbundet minst tre gånger i veckan.

Ja - Nej 2) Jag äter minst tre frukter eller grönsaker om dagen.

Ja - Nej 3) Jag har under det senaste året personligen gjort något för att

                 belysa problemet med hemlöshet, (t ex bidragit med 

                 välgörenhet, pratat med en hemlös, skrivit brev till

                 kommunfullmäktige och försökt påverka deras inställning till

                 problemet.)

Ja - Nej 4) Jag har under det senaste året haft tillfällig och oskyddad sex

Ja - Nej 5) Jag sorterar regelbundet mina sopor.

Under en föreläsning vid Umeå universitet för nått år sedan gjorde vi denna enkla övning. Jag tycker den är bra för att man får rannsaka sig själv lite. Den frågar med enkla medel om ens attityd stämmer överens med ens beteende? Och det är en fråga man kan må gott av att ställa sig själv ibland.

Visste ni att det kostar 3900 kr för en 10-åring att spela ishockey i en mellanstor svensk stad? Jag hade ingen aning. Och egentligen bryr jag mig inte ett dugg om ishockey eller skridskoåkning men 3900 kr får även en ointresserad att stanna upp i förundran.

     Förresten så är staden Nyköping och laget heter NH90. Om man inte betalar medelemsavgiften får man inte vara med i klubben och då kan man inte spela hockey för i Nyköping finns det inga andra lag att spela i.

     En paralell till riskerna med monopol kan här förstås.

     3900 kr?

     I det ingår ingen utrustning (vilken ska vara svindyr). Inte heller ingår andra extra förmåner. Det man får är ett medlemskort - observera att kortet inte är i guld. 

      Och icke att förglömma: enligt en förälder säger föreningen att "grabbarna får åka buss på bortamatcherna" när jag frågade hur NH90 kunde motivera en sådan skyhög avgift.

      Bortamatcher? Jag skriver dit ett frågetecken för när man är 10 år spelar man inte i seriespel och antalet (borta)matcher är ytterst få. Förra året åkte t ex laget på en enda bortamatch i buss, fast det är klart förra året var avgiften bara på blygsamma 1500 kr.

      Något som rimmar dåligt med medlemsavgiften är att seniorverksamheten har haft problem med ekonomin en lång tid. Om man ber att få se redovisningar över ekonomin för ungdomsverksamhetens inkomster och utgifter går inte det, meddelar styrelsen. Vilket gör att man inte bara anar ugglor i mossen, man ser ugglorna.

      Var tar 3900 kr * 25 grabbar (97500) vägen?

      Hur spenderas 97500 kr * c:a 10 lag?

      Är det så mycket pengar som krävs för att finansiera en bortamatch i buss när man är 9 eller 10 år?

      Eller ska smågrabbar och ensamstående mödrar vända ut och in på fickorna för att finansiera ett superallsvenskt lag i ishockey?

      Det är tur att man fortfarande är ung och ännu inte har några barn. Och när jag väl får barn ska jag aldrig knyta kalla skridskosnören. Bara varma löparskosnören. That´s fo cheezy.     

David - kan inte ens åka skridskor

Det var det där med död kropp.

    Jag antar att det låg i luften. Jobbar man med missbruk och psykisk ohälsa brukar det finnas andra problem och åkommor i samma person. Och när man adderar ihop delarna till slutsumman brukar man, oavsett matematikförmåga, få fram att döden är en hårsmån bort.

    Ändå blir man förvånad. Ena dagen sitter vi tillsammans under gasande solar och äter glass och skojar om någon av livets alla ironier. Skrattar högt tillsammans åt billiga poänglösa poänger. Och så den andra dagen:

    Jag går in på sjukhus med en tanke i huvudet om att han föll ihop från den hårda parkbänk som han suttit på i över 40 år och druckit sina stora starka, sin sprit, sina folköl, sina lättöl, sina slattar och allt som har gett honom någon form av berusning. Det var som om han för varje klunk ville undkomma något. Var det parkbänken? I så fall har han lyckats.

    Blir lotsad till ett rum och där inne lyser tända ljus och det är stillsamt och fint och så finns 120 kg kropp där. Minus 21 gram. Det sägs ju att livet väger gramantalet jag nyss uppgivit. Jag vet inte om det stämmer och det är egentligen inte viktigt.

     När jag böjer mig över kroppen för att se ansiktet fattas allt det som var levande. Jag ser sår i panna, jag ser smuts och intorkat blod och jag ser inte så mycket mer för det finns inte så mycket mer att se. Det är en död kropp.

      Jag styrker på armen och önskar en behaglig fortsättning. Utan mani, utan abstinens, utan hjärtbesvär, utan sömnbesvär, utan förmyndare, utan låg sjukpenning, utan utnyttjande vänner, utan att förlora kontakten med alla anhöriga, utan att tappa bort sina döttrar, utan skötare, vårdare, behandlingshem och utan institutioner och utan parkbänkar.

Den senaste tiden har innehållit ovanligheter. Som ett möte med en död kropp. Jag återkommer till det imorgon för just nu är det enda jag har i skallen och kroppen en direkt reaktion på en läsning av Monica Jonssons debattinlägg i Expressen angående stureplansvåldtäkterna (obs. plural).

     Var sitter felet hos denna vilsevandrande juridikstudent (obs. juridik?

     http://www.expressen.se/1.791905

David - önskar fler goda navigatörer

Igår frågade min kollega mig varför kärlek är så viktigt? Jag blev en aning ställd av frågan. Klockan var barn och jag var knappt vaken och om kärlek vill jag inte yttra vilka ord som helst. När jag förblev tyst, dels för att jag höll på att processa betydelsen av orden hon nyss framstötte och dels för att jag inte visste om hon skulle svara retoriskt, fortsatte hon:

    "Varför är det viktigt när man är liten liten bebis och lika viktig när man blir gammal och grå?"

     Jag letade, något tafatt, efter ett lämpligt svar någonstans i bakre regioner av slumrande hjärnhalvor. Vad fanns det att säga om detta varje människas fundament summerat på två-tre meningar innan vi skulle rapportera om missbruk och medicinera?

     Att det är viktigt för att det är en glädjesprinkler, en livsupplyftande känsla, ett medmänsklighetens nav, en ondskans motpol kändes inte tillräckligt och inte heller rättvisande.

     Kärlek?

     Författare skriver tjockaste romaner om ämnet utan att tydligt och centrerat ge svar om kärlek.

    Musiker spelar pianoklinkande ballader om förälskelse och kärlek och jag har hört sjuttontusentvåhundraåttiofem sådana låtar men kan ändå inte summera ihop det till ett svar.

     Jag har sett brustna hjärtan bli helade i filmarnas förförande världar.

     Jag har hört sett lyssnat känt upplevt kärlek men kan ändå inte ge ett bra svar.

     Det enda som slår mig när jag nu, långt senare, skriver är att denna abstrakta känsla som finns överallt endast finns genom social praktik. Varje kärleksroman innefattar minst två personer, varje smörsjungen ballad handlar om människors hjärtan, varje film innehåller skådespelare och med andra ord finner jag kärlek där jag finner människor.

     Det är människor som gör kärlek och skapar en slags form av naturligt varande. Lite som religiösa människor skapar en gud att tro på.

     Och om det är så att vi människor gör kärlek blir det till något oerhört viktigt hos både barn och vuxna (och kanske på samma gång skrämmande då det oundvikligt innebär ett ansvar). För om social praktik är kärlek måste vi praktisera kärlek för annars försvinner den. Vilket kan jämföras med det sätt vi nu går mot ett sekulariserat samhälle (vi har slutat skapa gud).

     Jag svarade lite svävande eller om jag sa att jag inte hade något bra svar.

     Men på natten innan jag somnade gav jag mitt svar när jag kröp tätt intill varmhudad fästmö och andades in hela hennes nakna närvaro. Sa att jag älskar. Hon lade sitt huvud på min axel och strök mig över kinden och svarade att jag var fin.

      Sen somnade vi in i varandra.