Innan du börjar läsa svara på följande:

    Välj den egenskap som du tycker bäst överensstämmer med förre statsministern Göran Persson. Om ingen av egenskaperna är typisk så välj ”beror på situation”.

Allvarsam                             Lättsam                                Beror på situationen

Tystlåten                              Pratglad                               Beror på situationen

Dominant                             Eftergiven                            Beror på situationen

Energisk                               Avslappnad                          Beror på situationen

Mjuk                                   Hård                                      Beror på situationen

Trivs bäst ensam                  Trivs bäst bland folk             Beror på situationen

Försiktig                              Modig                                   Beror på situationen

Intensiv                                Lugn                                    Beror på situationen

Bildad                                  Obildad                                 Beror på situationen

Känslig                                Tuff                                       Beror på situationen

Det finns många teorier och hypoteser om allt och inget och det som finns däremellan. En del är bra. Andra är rätt dåliga. Jag har fattat tycke för en. Odlat en relation till:

    Det s k fundamentala attributionteorin.

    Jag gillar den för att jag till att börja med tycker att den är träffande i sin konkreta enkelhet. I regel är antingen teorier enkelt luddiga och omfattande för att de ska vara svåra att bemöta eftersom det inte finns något tydligt att ta på eller så är teorier inriktade på ett miniatyrområde som är så litet i sitt innefattande att det också blir svårt att bemöta då det är detaljerat på en nivå som bara andra forskare inom samma fält kan förstå.   

     Denna regel är en regel jag har kommit fram till och bör inte användas utan eftertänksamhet. Jag kan ha fel i min generalisering.

     Den teorin jag nu har tänkt på sedan gårdagskvällen passar inte in i regeln. Tydlig, lättförstådd, träffande och värd att tänka på i relation till sig själv.

      Det fundamentala attributionteorin handlar om människan i sociala sammanhang och påstår att vi har en tendens att förklara andra människors beteende med hänvisning till inre egenskaper i sociala situationer och på samma gång förklara sitt eget genom att hänvisa till yttre omständigheter och den sociala situationen.

      Exempel: Julia frågar en bekant, Mikaela, om hon vill följa med och spela minigolf men får svaret att det ”är för dyrt”. Julia reagerar med att tänka att Mikaela alltid är så snål.   

     Senare samma vecka frågar Johan om Julia vill följa med på Bio men Julia har dåligt med pengar efter en storhandling tidigare under dagen och dessutom har hon betalat tillbaka en skuld till sina föräldrar och svarar att det ”är för dyrt”.      

     Eller om nån klasskamrat missar en tenta eller ett prov kan vi tänka att hon är lite trögtänkt eller osmart. Medan om man själv får dåligt alldeles säkert vet att det berodde på att man inte pluggade tillräckligt eller att läraren ställde konstiga frågor och rättade uruselt.

     Vi tänker det aldrig högt men nog är man duktig på att vara snabb i sitt dömande och snabb på att se de ”inre” bristerna hos sina medmänniskor. Se ner precis så lite att det inte märks för uppenbart men ändå tillräckligt för att man själv höjs några snäpp.

      Ofta missar man att tänka på den sociala kontexten. Och istället fokuserar vi på andra människors egenskaper. Främmande människor lär vi känna på en sekund:

       Vi gör det på stormarknaden när en ensamstående mamma stressar mellan hyllorna för att hinna hem till sin sjuke son och råkar stötta till vår kundvagn och inte ens säger ursäkta innan hon hunnit vidare.

        Vi gör det i trafiken när någon kör okoncentrerat utan att veta att han just varit på sjukhuset och fått bekräftat att han har MS och sakta ska tyna bort och nu är han i tankarna hos sin fru och sin tonårsdotter. Hur ska han berätta.

       Vi gör det överallt och hela tiden.

        Kanske finns det ingen stressande ensamstående morsa eller dödsjuk trafikant. Fast kanske gör det det och kanske skulle tillvaron och de mellanmänskliga relationerna bli lite mer förstående om man tänkte på det som förklaringsmodell istället för att göra sig själv till världens främste människokännare.

Innan du avslutar läsningen svara på följande:

    Välj den egenskap som du tycker bäst överensstämmer med dig själv. Om ingen av egenskaperna är typisk så välj ”beror på situation”.

Allvarsam                             Lättsam                                Beror på situationen

Tystlåten                              Pratglad                               Beror på situationen

Dominant                             Eftergiven                             Beror på situationen

Energisk                               Avslappnad                          Beror på situationen

Mjuk                                   Hård                                    Beror på situationen

Trivs bäst ensam                  Trivs bäst bland folk             Beror på situationen

Försiktig                              Modig                                  Beror på situationen

Intensiv                                Lugn                                    Beror på situationen

Bildad                                  Obildad                               Beror på situationen

Känslig                                Tuff                                      Beror på situationen

Räkna efter hur många ”Beror på situationen” du angett på Göran Persson respektive på dig själv.

     Vad blir slutsatsen?

David - beatboxing

Bland tusentals tankar:

    Jag gillar inte det vida och på samma gång begränsande begreppet gräns.

    Det låter lika instängt som det de facto är. Tillika låter det föråldrat i tider av stor social rörlighet. Föråldrat också på grund av att man ibland undrar vem som har dragit dessa gränser?

    Vem har avgränsat oss?

    Är det långt tillbaka till dåtidens makthavare som har bestämt var skiljelinjer ska dras? Om fallet förefaller vara på det viset undrar jag hur mycket demokrati som fanns när besluten fattades. Hur mycket klokhet, sympati och kunskap hade dessa beslutsfattare?

     Var det inte dem som mördade den gode jesus?

     Visste de att jorden var rund?

     Jag vet, varje beslut, varje händelse bör förstås utifrån sin unika kontext. Om inte många år kommer människor att skaka på huvuden över våra beslut. Men förstå då också att jag i detta nu inte kan låta bli att skaka på mitt huvud. 

     Jag kan inte komma ifrån att det i många avseenden känns som om man fötts för sent. Det finns redan så mycket förutbestämt.

    Gränser, samhällsstrukturer, normer och gjutna mallar att följa:

    Flicka- Pojke

    Kvinna- Man

    Hustru- Make

    Mamma- Pappa

    Lärare- Elev

    Och långt vidare. Oändligt med roller som bör spelas enligt det färdigskrivna manuset. Glöm improvisationsteater. Läs och lär dig dina repliker av omgivningen som regisserar med sträng hand utefter det uråldriga manuset.

    Lev upp till förväntningarna.

    Håll dig inom ramarna.

    Gör som alla andra gör.

    Var en bra hustru! En god man! Det finns cementerade uppfattningar och innebörder i begreppen hustru och man. Ta bort dem. Dessa dåraktiga, ordninggjorda mallar som vi följer. Inte undra på alla skiljsmässor.

     Hur kan det komma sig att alla vet vad som väntar i ett äktenskap redan innan man har förenats i ett?

     Är det sunt?

David - vill skapa nya ord och meningar

Jag tittar upp på molnig himmel som skymmer målsökande solstrålar från att göra ansikten jobbigt brännröda. Det är ingen smutskastning av vädret utan bara ett konstaterande. För jag vill inte vara den som är den som klagar på vädret. 
   Ska man klaga ska man klaga på kläderna, eller på affärerna, som ordspråken säger. 
   Det där med ordspråk är lite av en stor knubbig lögn förklädd till små gulliga uttryck som många fnissar åt. Och tar till sig. Inte kanske de precisa formuleringarna. Kanske mer det de underbygger: ett sätt att tänka.

   Lär man sig ett par stycken kan man ge svar på tal på allt. Man behöver inte ens lära sig dess exakta ordplaceringar, fraseringar utan det räcker med representationen. Och när man har gjort det är det nästan så att man kan titulera sig semipsykolog.

   Stoltserande semipsykologer kan vara vilseledande i sin lekmannayrkesroll. De kan vrida och vända i ordspråksminnet beroende på vems problem som behöver förmildras av ett klokt råd. Och allt passar så bra, låter så bra, är så bra(?).
    Tala är guld, tiga är silver kan lätt bytas ut till Tiga är guld, tala är silver. 
    Lika lätt kan Bättre fly än illa fäkta ersättas av Den fege dör tusentals gånger, den modige dör bara en när det passar. 
     På samma sätt är det med relationer, kärlek eller större livsfrågor. För varje problem finns ett skärddarsytt ordspråk. Vilket i sig inte betyder något särskilt.

     Händer något slumpartat pratar man om ödet och händer det något annat pratar man om personens egna kraft.

    Sidospår: Jag tror mer på personens egna inneboende kraft än ödet/slumpen (det yttre). Jag tror t ex att människan kan se till att skapa ett stort utrymme eller ett tomrum för sig själv där möjligheten att slumpen kommer inträffa blir större. Det kan åstadkommas genom att inte göra ett medvetet val vilket uppenbart också är ett val och det kommer leda till att det förr eller senare känns som att det händer något som man inte valt (men som man alltså har valt). Men är det då rätt att tala i termer av ödet?

     Ödet, detta abstrakta metafysiska fenomen.

     Ödet, detta socialt konstruerade fenomen som vi så gärna vill ska finnas, och därför har konstruerat, för att undkomma den påfrestande sanningen att vi själva bär ansvar för vårat eget liv.   

   Ordspråk.

   Men jag tror, baserat på lite erfarenhet och lite spekulation, att det lätt blir, för att knyta an till gårdagens tema, enkelt och bekvämt att leverera ett sådant svar till någon rådfrågande. 
   Vilket betyder att det blir enkelriktat hela vägen till slutstationen.

   Slutfrågan blir: Är det verkligen bra?

David - talar i tungor

Natten har passerat i det närmaste obemärkt förbi. Somnar tidigt och vaknar sent och totalt omedveten om vad som hänt däremellan. I livets gilla gång förlorar man många timmar i varma täcken och hoptrasslade lakan. Jag sov gott inatt på mjuk kudde så jag grämer mig inte över spilld tid.

    Idag tänkte jag kortfattat skriva om bekvämlighetens baksida.

    Att välja det enkla, bekväma, är inte alltid det rätta även om det i den beslutsfattande situationen känns bra att slippa en del krångel och svårigheter. En tillfällets förförelse, skulle man kunna uttrycka det, som är svår att se bortom. Kanske alltför svår. Människor gillar förförelse.

    Det händer hela tiden.

    Att välja bilen framför cykeln är ett exempel.

    Att välja en inskolad vikarie framför ung nyutexaminerad student är ett annat exempel.

    Att välja att blunda för problem istället för att ta tag i dem.

    Och jag skulle kunna exemplifiera med en lista lång som den individuella mentala bilden av ordet lång (jag skriver metaforen luddigt för att inte göra det för enkelt och bekvämt. Ni får själva definiera innebörden av ordet lång i denna kontext).

     Det är inte bra på något plan om alla alltid valde det bekväma. Ändå tenderar alla att alltid välja bekvämt. Slipper ansträngning, energitapp, koncentration och medvetenhet. Det är bara att rulla ner i samma gamla inkörda spår och åka med.

     Tidigare har jag skrivit om vikten av att ta ställning för tyckande genererar ringar på vattnet och nu kan jag damma av samma formulering och återanvända den.

       Hur skulle samhället se ut om ingen opponerade sig? Om ingen startade revolution? Om ingen orkade ta ställning?

     Hur skulle det se ut om alla bara flöt med för att det är enklast att slippa det lilla extra krånglet som i valmöjlighetens stund tornar upp sig till skenbart gigantiska proportioner. 

     Kan vara värt att ha i bakhuvudet när man står framför luftberget: att det bästa inte nödvändigtvis behöver betyda att du i långsam behaglig takt bör följa den redan uppstegade stigen som går runt berget.

David - rekomenderar andra vägar

Svetten porlade längs det trötta ansiktet. Svett och slit, arbete i sin mest karakteristiska form.

    2000-talet är den tid då slaveriet återinfördes i ny skepnad. Må hända att det skedde några år tidigare. Det exakta årtalet är egentligen ovidkommande.

     Det är med fullaste förståelse man ser var och varannan starta eget idag. Det är enda chansen att inte drunkna i ett lånat blåställ med fabrikens logotyp på bröstet. Visserligen inget fel i det. Farfar dog med handen på loggan.

     Men nu för tiden kräver jobbet allt av en samtidigt som man inte får kräva något tillbaka. Den typen av relationer är ohälsosamma.

    Det är inte värdigt en människa.

    Just därför infinner sig med jämna mellanrum längtan till att skapa något eget, kanske ett bokcafé eller en skivaffär med gamla hiphop-tolvor. Ja, bara för att basa över sitt eget alltså. Dessvärre förbrukas den mesta av min energi på arbete och om den inte skulle förbli där skulle jag få sparken.

    Och får jag sparken har jag praktiskt taget inga resurser att starta eget för. Då skulle jag förmodligen som så många andra supa mig full och undvika att nyktra till.

   Denna applicering av ekorrhjulet på arbetslivet, det har de lyckats bra med, arbetsgivarna, och jag tror att alla springer för glatta livet. För vem vill vara utanför systemets privilegierade ramar?

    Hellre slav än ingenting alls?

Ibland är människor märkliga. Idag stötte jag på en busschaufför som var lite märklig.

    Jag var på stan för att boka biljetter till operetten "Barberaren i Sevilla" av Gioacchino Rossini.

    Sidospår: Italienare har grymt sköna namn. Det ligger rätt i munnen på nått sätt. Om jag fick en son skulle jag kunna tänka mig att döpa honom till Salvatore Schillachi efter fotbolls VM-90s supersub och skytteligavinnare.

     Hur som helst har jag aldrig upplevt kultur av det nämnda slaget. Jag har varit på dansfars, ståupp-shower, musikaler, teatrar men aldrig på en opera. Min nyfikenhet på livets breda innehåll gör att jag vill passa på när ett tillfälle som detta dyker upp.

     Till min förvåning har reaktionerna från omgivningen varit en smula nedlåtande eller ifrågasättande. Kommentarer i stil med: Va, vad ska ni göra på en opera?

     Förblir inte outforskade upplevelser outforskade om man inte prövar sig fram? Vill man inte bredda sin referensram? 

     När biljetterna var bokade skyndade jag mig mot busskuren där bussen stod och brummade högljutt. Och med bara ynka tretton meter kvar till bussen rullar den igång. Den kommer mot mitt håll.

     Jag är utan val och höjer handen med förhoppning om att busschauffören ska se mig och stanna och låta mig kliva ombord. Bussen stannar.

     - Tack, snälla, blir de ord jag väljer att ge till busschauffören.

     Då vräker han ur sig att nästa gång kanske jag inte skulle ha samma tur!

     Det var underligt, sade jag, jag som trodde det handlade om en god människa och inte om tur.

Idag är det sista dagen på temaveckan. Så det blir det sista poetiska alstret på ett tag och det är en dikt skriven av farsan som får stå som avslut.
     Passa på att kolla in hans blogg där han kortfattat skriver ned vardagliga iakttagelser: think.bloggagratis.se

    Jag låter dikten tala sitt eget språk. Det blir bäst så:

"Till alla mina rebeller

Vägas och mätas, diagnostiseras

kategoriseras

in i minsta atom var du tvungen att anpassa dig på dina

stapplande steg in i vuxenvärlden

skolan som alltid hatat rebellerna

och prisat anpasslingarna

Nilens biflöden, Westfaliska freden,

1718, 1632 och ute flödar solen

och skratten och gräsplanerna är skimrande gröna

Kroppen spritter och rebellen knyter sin hand

fjärilarna dansar i din ljumma brisen

Jag skiter i Selma Lagerlöf och algebran

Jag skiter högaktningsfullt i era hycklande

värderingar, er skitna moral

Ni sticker knivar i min rygg och begär att jag ska vara

tacksam.

Hellre skulle jag borsta KINESISKA MUREN med

en tanborste än lära mig era psalmer

Min psalm är frihet och fjärilar

sommarvarma vikar och knutna nävar."

Här där

barn blir bortrövade

kvinnor berövade - på deras friheter

av mäns genom tiderna beprövade - vidrigheter

och där det är fullt av oroligheter

för inre eller yttre stridigheter

eller vad det heter

där bor jag. Jag. JAG

Idag

blandas patriarkat

med manshat

i vår silverfatsstat

Överordning

och underordning,

men i vilken ordning?

Fan, kan ingen göra i ordning

nånting

så nånting blir i ordning.. gjort

Här har alltså jag bott

25 år och trott

att kärlek, fred och broderskap grott

grott.. eskt

är närmare sanningen

Kan man bryta förbanningen?

Förtrollningen?

Går det att leva utan våld- igen?

Kan man köpa fred eller blir den bara såld- sen?

Till högstbjudande

motbjudande

Här bor jag. Jag. JAG

Svag

svagare svagast

vilka ord är vagast?

Demokrati, rättvisa, jämställdhet: dessa ord behöver förklaras

för att klaras

hur ska vi klara.. oss

Rasister har lösningen

Stoppa invandringen!

Ja, varför ska flyktingar få fly

för att deras sönderbombade by

begravt alla utom två

tv.. ångsskicka iväg dem. Hem dem

äh, vad fan häng dem

sen släng dem.

Här bor jag. Jag. JAG

Tänk om alla istället stannade upp ett tag

var dag

och tänkte att idag

ska jag göra allt för en bättre värld

förresten är det det som kallas välfärd?

Då, kanske, med en ny universell inställning

det byggs en ny ställning

att leka på

leva på

Fritt

Inte gott mot ont eller svart mot vitt

Bara fritt

Där vill jag bo