Jag har hett stoft för några intressanta bloggar ochjag tänkte avfyra en salva sveda till sturkturell rasism inneboende i kollega men precis innan jag ska låta fingrar studsa som Christian Ohlsson över tangenterna kollar jag mejlen och i inkorgen har kusin äntligen förstått hur viktigt det är för mig att få läsa hans ord. Han har emigrerat till Norge på samma sätt som Karl-Oscar lämnade svedala för amerika och är ungefär lika svår att få tag i som nån handläggare på försäkringskassan. Så jag har tjatat på honom att lägga upp en blogg och förse mig med hans osloianska äventyr och vardagliga reflektioner. På det viset kan man säga att vi upprätthåller en slags kommunikation mellan sällsynta telefonsamtal, mejl och face-to-face meetings.

     Och idag har han svarat på mina böner:

     http://norgeochjag.blogspot.com/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...