Jag har hett stoft för några intressanta bloggar ochjag tänkte avfyra en salva sveda till sturkturell rasism inneboende i kollega men precis innan jag ska låta fingrar studsa som Christian Ohlsson över tangenterna kollar jag mejlen och i inkorgen har kusin äntligen förstått hur viktigt det är för mig att få läsa hans ord. Han har emigrerat till Norge på samma sätt som Karl-Oscar lämnade svedala för amerika och är ungefär lika svår att få tag i som nån handläggare på försäkringskassan. Så jag har tjatat på honom att lägga upp en blogg och förse mig med hans osloianska äventyr och vardagliga reflektioner. På det viset kan man säga att vi upprätthåller en slags kommunikation mellan sällsynta telefonsamtal, mejl och face-to-face meetings.

     Och idag har han svarat på mina böner:

     http://norgeochjag.blogspot.com/