Den sköna rödgörande solen klibbar fast fingrar och tangenter blir bara sällsynt nedtryckta och det får motivera varför uppdateringar skyltar med sin skolkande frånvaro. Även om det inte är hela sanningen.

     Jag tvivlar i detta skrivande ögonblick på om man någonsin kan ge hela sanningen av någonting eftersom en sanning bara är en sanning och den representationen är då endast detsamma som en vinkel ett perspektiv ett synsätt av någonting som antagligen är betydligt större än att en sanning kan ge heltäckande sanning. En tanke sprungen ur följande resonemang: vi är subjekt som subjektivt uppfattar och processar saker och bara det faktumet betyder att den objektiva sanningen blir ofullständig. Det brukar jag vifta med rallyflaggor om när det kommer till massmediala rapporteringar men inte lika frekvent när det gäller det individuella planet. Men det slår mig själv rätt ofta.

    Att jag inte har hela sanningen bara för att jag tycker som jag gör. Det kan vara både frustrerande och befriande på samma gång. Två motpoler som möts till en gemensam enhet, som så ofta här i livet.

     När det slår mig brukar jag försöka upptäcka så många perspektiv som möjligt. Det blir några nålar i varje höstack. Eller bara erkänna att jag är utan fullständig vetskap.

     Vet inte varför jag tapetserar inledande meningar med skrifter om sanning. Kanske för jag läser Khaled Hosseinis Flyga Drake och läser vackert om hatet när någon stjäl: när någon ljuger stjäl hon någon annans sanning.

      Slut på vilseledande intro.

      Förra veckan sökte min sambo jobb som projektmedarbetare inom ett EU-projekt för integration. Så här stod det om arbetsuppgifterna, och jag måste skriva ner det för att fortsättningen ska ha någon som helst poäng, även om jag vet att AMS-annonser kan vara tråkig läsning:

      ”Vi söker Dig som har erfarenhet av att arbeta i projekt och har god kännedom om integration och mångfaldsarbete i offentlig och privat sektor. Tjänsten innefattar samverkan med integrationshandläggare i kommuner, andra myndigheter och företag. Du arbetar självständigt men i nära samarbete med projektledaren för projektet. En viktig arbetsuppgift är att organisera och genomföra mångafaldsutbildning för företag. Du behöver därför erfarenhet av att leda och organisera mångafalds- och/eller jämställdhetsutbildningar av personal eller motsvarande. Vi kommer att lägga stor vikt vid dina personliga egenskaper.”

     Om man var intresserad av tjänsten uppgavs Agneta Wikblom som en kontaktperson.

     Min sambo skickade in en ansökan. Tyckte att beskrivningen passade henne, att hennes kompetens skulle komma till sin rätt och att det låg bra i tiden att jobba i ett projekt. Egentligen är hennes kompetens irrelevant i fallet, för alla dessa bokstäver kommer att mynna ut i en fråga om bemötande, men hon kan bocka av många check på arbetsuppgiftslistan. Lets check check idi check it out.

      Integrationsfrågor – check. Projektarbeten – check. Kännedom om offentlig och privat sektor – check. Samverkan med kommuner, myndigheter och företag – check. Utbildning av personal eller motsvarande – check (även om det är i praktikantform).

      Sen behöver inte checklistan betyda att hon är kvalificerad för jobbet. Jag vet. Jag har skickat in 128 jobbansökningar och inte blivit kallad till en enda intervju. Ändå tycker jag väl att jag har någorlunda att komma med till matbordet. Så. Kontenta: en perfekt teoretisk matchmaking på pappret självkvalificerar ingen. Det funkar inte ens att hålla tumme. Eller blåsa ut tårtljus och önska. Men i och med ovanstående lista kan ingen beskylla mig för att inte ha gett en dekorerad bakgrundsbild att hänga upp som rekvisita på scenen när hon nu åter får strålkastarljuset på sig.

       Efter inskickad ansökan ringer hon kontaktpersonen Agneta Wikblom.

       Skit ut några pommes.

       Ungefär så här lär det (orden är inte rätt men kontentan är det. Fast kom ihåg introt.) efter två snabba hej, jag är jag och du är du och ditten och datten:

       ”Jag tänkte höra mig för lite om den här tjänsten som projektmedarbetare med fokus på integration. Det är nämligen ett av mina intresseområden och som jag för tillfället...”

       ”Jaha, nej. Integration och integration. Det är inte riktigt vad den här tjänsten handlar om.”

       ”Okej, i annonsen efterfrågas kompetens inom integrations- och mångfaldsfrågor så jag trodde...”

       ”Nämen nej, det är inte riktigt vad det rör sig om. Det är mer en tjänst inriktad mot organisationsfrågor och liknande.”

       ”Ja jag såg det också. Det är så att just nu är jag på ett konsultföretag som jobbar med bland annat organisations- och ledarskapsfrågor inom offentlig sektor. Så jag tänkte höra mig för lite om…

       ”Nja, eller kanske inte organisationsfrågor i den bemärkelsen. Mer att man ska skapa nätverk och vara organisatör. Det kanske har blivit fel i annonsen, arbetsuppgifterna kanske inte är tillräckligt tydliga, jag har inte riktigt koll på vad det står där men jag ska se över det.”

        Och till slut läggs telefoner i hakar.

        Agneta Wikblom fick C- i trevligt bemötande i sin roll som kontaktperson. Det som drar ner betyget en aning är hennes inte helt tillmötesgående stil. Eller Agnetas attityd vill jag nog hellre skriva: det som drar ner betyget en aning är hennes inte helt tillmötesgående attityd. Allt min sambo sa var helt fel och Agneta slog rekord i att börja meningar med ordet ”nej” och det är ju en glädjesprinkler utan dess like. Speciellt när man är ute efter lite upplysningar för ett jobb man är intresserad av.

        Dessvärre tror jag att det här är ganska vanligt förekommande. Att företagen tycker att alla arbetssökande ska vara lika tacksam som när det där gänget mobbare på högstadieskolan i Falköping muggdoppar en liten blyg kille i toaletten och tycker han ska vara glad för att han får vara med och leka. Slogan: Lite tacksamhet är det för mycket begärt när du får chansen att hänga med oss?

        Borde det inte vara så att företagen välkomnar de som är intresserade av att söka jobb på deras arbetsplats. Att företagen är tacksamma när människor erbjuder sin kompetens sina tjänster till sitt dagliga slit till dem. Tacksamma för att människor skriver personliga brev, mejlar, ringer och är nyfikna.

        Nej.

        Agneta tycker bara det är så enormt jävla ledsamt när någon ringer som inte alls låter lämpad att arbeta hos henne och dessutom avbröt den där olämpliga jävla terroristen surfandet på aftonbladets skvallriga nöjessidor där Agneta höll på att läsa om skilsmässan mellan Kristin Kaspersen och Hans Fahlén och vad var det nu hon alltid sagt, jo just det, ”det där håller aldrig”. Nej, nu ringer det igen, äh, låt det ringa..

        Ett praktiskt tips av en modig kvinnas handlande:

        Hon var kallad till arbetsintervju och kom in till den kostymklädde chefen som satt bekvämt tillbakalutad i sin kontorsstol. Han tittade knappt upp ur sina papper han höll i handen och började slentrianmässigt rabbla upp allmän fakta om företaget, som han har gjort hundratals gånger förut. Kanske la han in en ny konstpaus mellan två stycken för att göra presentationen lite annorlunda.    

         Efter fem minuter reser sig kvinnan upp, mitt när chefen håller på med en utläggning om något arbetsplatsspecifikt, och säger:

         ”Jag får tacka för mig. Om det är så här jag blir bemött när jag söker jobb här vill jag verkligen inte vara på det här företaget. Hej då!”

David - en sista betraktelse. När man loggar in på blogggratis får man alltid uppge fyra bokstäver som någon form av kontroll. Det brukar vara Z Y U D eller nått i den stilen. Idag var det anus.