Solen sken tidigt igenom tunna persienner och träffade fräknigt ansikte och trots vridningar slapp ingen i sovrum undan och vakenhet vaknade för tidigt för egen smaklök. Lördagsmorgnar vill jag sova ut på men upplysande solstrålar är svåra att ignorera. Så klockan var spädbarn när jag satte mig i sängen och gnuggade ögon och tänkte ett Jay-Z:igt "damn it". Hur som. Det är inte för att orda om lördagsmorgnar jag skriver.

      Istället.

      En tillbakablickande veckofundering:

      På jobbet igår hände det igen: jag skulle gå på toaletten och slå en sjua åtta nia och när jag lyfter lock är det tredje gången på två veckor som syn är otrevlig. Någon eller några skitnödiga kollegor skippar att rengöra stol efter sig och eftersom det sker upprepat handlar det inte om stressade tillfälligheter utan om bristande insikt - skit är skit är inte rent = saker som kommer i kontakt med skit blir skitigt och därmed inte renare. Tack vare okunskapen får man stå med toaborsten i hugg och täcka upp för andra för att själv inte framstå som en snedskitande otvättande slusk om någon köande person brådskande väntar på sin tur när man är klar.

     Vad är det frågan om? Är det arbetsplatsspecifikt? Är beteendet okej eller är arkebusering enda vägen att gå? Vad ska man göra?

David - toalettrengörare    

 

sara

6 april 2008 18:33

när jag jobbade som städerska så förundrades jag över samma sak.. varför tar inte folk hand om sin egen skit, ska det se ut så för alla kollegor ända tills städerskan kommer. och ska städerskan verkligen behöva skrubba bort ingrodd avföring bara för nån sneskitare inte hade ork, lust förstånd nog att ta hand om det själv. Nä, fram med geväret, jag kan avfyra första. ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...