När man får nytt jobb händer plötsligt en massa saker som man inte kan se förrän intrycken långsamt lägger sig på en vilande hög bakom ens klena ryggtavla. Vissa intryck har man bearbetat och låtit ta fäste på inre skjortbröst medan andra snällt har fått passera med nedböjd nacke ner till bottenskiktet av högen. Den där högen är visserligen meterhög och skuggar mig lätt och påminnande från sin position men jag vänder mig inte om. Första månaden är gjord och nybörjande intryck orkar jag inte med längre.

      Översättning: vissa saker skiter jag i att lära mig. Den så kallade sållningstaktiken.

     Nu när tillfällig blindhet kapitulerat för maktlystet seende börjar personal och gruppdynamik skådas ur helt andra vinklar. Jag tänkte nämna lite iakttaglser för att människor är intressanta och ett mitt exempel är hämtat från min många andras arbetsplatser. Och likheten kan vara skrämmande eller härlig beroende på vem man har att göra med.

     Nå väl.

     Jag ser vissa som tydligt markerar inpinkade revir och andra som välkomnande suddar ut sina gränser och alla skrivna oskrivna regler rubbas av nyanländ kurator som ännu inte vet sin plats. Min värld är platt och full av jämlikar och det rimmar givetvis illa med hierarkiska arbetsplatser där tillhörighet visar status och det är bara vissa som pratar med vissa och ovissa med ovissa.

      Ledningsgrupper, elevhälsor, administrationer, skoldelar med arbetslag, assistenter och grupperingarna är många och vem är du och vem är jag och levande charader.

     Och vad befriande skönt det är att slippa bry sig om det. Att inte skänka långa tankar om vem som gjorde vad varför eller därför och hur det än var då när jag inte ens visste att det här stället fanns och att Jonas har mer lön än Erik som har 300 kr mindre än Elin som har mer än Jonas och vem har mest då i en av alla livets olösliga ekvationer.

     Annars ser jag sådana som med lättnad lastar över arbete för att själva slippa och det är så skönt när någon annan får stå som ansvarig även om han/hon är sprillans ny och inte har fullaste kollen och det troligtvis kanske blir tokigt.

      ”Så länge jag har litet att göra”

      Några vakar finkänsligt och gör tillvaron lättare med pedagogisk ödmjukhet. De förklarar att personen ur världens största rörigaste bildgalleri har den här funktionen eller är styvpappa till den eleven eller är handläggare eller är kontaktperson eller nånting annat. Eller förklarar vad saker betyder när inget tycks betydda det jag tror att det betyder.

David - blåser upp en barabara från sin arb.plats

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej. Igen.   Jag dammar nu officiellt av mina skrivfingrar och aktiverar dem genom lite knappande på bokstäver. Kanske landar det i en vettig begriplig helhet eller så vimsar jag runt i några meningar och lämnar frågetecken i eder bakre huvudregion. ...

Jag var på Thomas Dilevas föreställning "Låt kärleken växa" i fredags. Det var en härlig upplevelse. Ingen är som han, alla är som han. Han sjöng vackraste sånger om mirakel som min sambo alltid gråter när hon hör och han sjöng med len röst. Han sade...

Det är väl nånstans okej att damma av tangentbordets hela alfabete när begäret andas allt högre och högre, flåsigare och flåsigare, ungefär som en telefonsexförsäljande dominatrix - om det nu finns sådana - med en undergiven övergiven kund på väg mot...

    Det får vara bra nu.

Kommer inte ihåg exakt när det stod i tidningarna, troligtvis var det förra veckan, jag vet bara att jag tänkte att jag skulle skriva några rader om det då men att tänka tankar är inte detsamma som att förverkliga dem.      Varför jag inte minns med...